Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 17—18
ILLUSTRERAD TIDNING Fön UNGDOM oon BARN.
165
det är en riktig fröjd att. se dem tillsammans.
— Far nu ut ocli helsa på dem — de äro
så förtjusta att få liesök. — Farväl för
denna gång!
II. v. Mickwitz.
Fosterbarn i djurverlden.
C»-"-.
n liten vessln lia*le af våda gått ocli
strypt sig, då hon skulle krypa igenom
ett trångt hål, och efterlemnade tre små
oförsörjda ungar. Dem förbarmade sig en höna
öfver, tog dem under sina vingar och vallade
dem moderligt. Men då de icke kunde
trippa omkring som kycklingar efter sin
fostermor, eller sitta som hon på en vagel,
måste hönan hålla sig i boet hela lidén de
voro små. Ibland försökte hon lära dem
Hyga, hoppade upppå eu pinne och kacklade
för att få vesslorna att följa med. Men då
hon hörde dem pipa af köld der nere, vände
hon tålmodigt tillbaka till dem och låg på
dem, så de hade varmt och godt. Hon
behöfde blott en dag för att lära sig förstå de
ljud de små fosterbarnen utstötte, när de
frösö, och skyndade då alltid med största oro
att erbjuda dem sin varma famn. Och
likväl kan man ej gerna tänka sig ett ljud
mer olikt de små kycklingarnas klara pipande,
än en vessleunges hesa morrande.
Ett annat lika underligt exempel på
djurens moderliga omvårdnad om andras ungar,
var en katt. som då hon mistat tre af sina
egna små, gick och skalTade sig tre rått ungar i
stället. Dessa vårdade och närde hon på
samma sätt som sina egna två ungar. När
man sedan borttog äfven dessa två sista,
skaffade sig katten ytterligare två små
rått-ungar till. De lefde lyckligt tillsammans i
ett. stall, der rått ungarna muntra sprungo
\ omkring i de toma spiltorna. Hvad som
gör denna sak iinnu märkvärdigare är, att
katten blifvit satt i stallet just emedan hon
var en utmärkt, råttfångare.
Di sm.ås si dl a*.,
I regnet.
(Med bild.)
4»j)ct var en hiskelig regnvädersdag.
Luf-<3^; ten var tjock af väta, och blåsten
förde regnskurarna snedt öfver gårdsplanen,
der tuppen och hönorna nyss masat sig i den
torra sanden.
Plitsch! platsch! lät det. för hvarje gång
do satte neil foten, och de tyckte det var
otrefligt, ty dc hade inga galoscher.
— Jag tror vi få söka oss tak öfver
hufvudet. — sade Kippat), eu gammal försigtig
höna, som var rädd att. fil reumatism i benen
Trippan tyckte detsamma, och så kröpo
dc iu under en bänk vid husväggen, ty Lena
skurade hönshuset ocli de sluppo ej dit.
Snippan och Prippau hade nyss putsat
kjolarna och voro rädda att bli slaskiga om
fållen. Dc trippade derför knorrande och
kacklande iu efter gnmioruu,
Men Sippan, Tippan och Svippan voro
tre oförviigna ungdomar, som tänkte:
kantänka. otn man blir litet våt! Derute vid
den gamla thum stod ju deras inatkopp,
fyld ined den läckraste potatisgröt, och det
sved i deras unga magar att se all den väta
det, obarmhertiga regnet öste ned i gröten.
— Pot . . . pot. . . pot . . potaa . . . jay
går och Smakar på gröten, innan den blir
alldeles förderfvad, — sade Sippan
beslutsamt. — Det blir ju annars soppa af
alltsammans.
Sippan var den modigaste af de tre
ungdomarna och den som alltid gick i spetsen
vid alla faror. Tippan oeb Svippan beredde
sig att följa, då de plötsligt hörde ett
nödrop från matkoppen.
Svippan hade knapt stuckit sin förviigna
näbb i den efterlängtade gröten, förrän hon
fick en kallvattendusch, som nästan betog
hennes syn och hörsel. Den gamla gistna tinau
öppnade alla sina springor och hål, och
det blef en syndatlod af regnvatten, sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
