- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Sjette Årgången 1890 /
180

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

180 NYA TBOLLSLÅNDAN. N:0 23

»Munnen fast!"

fu när det Ar vinter, ocli kölden
kniper i öronen, nu skola ni in in nas en
sak, gossar och flickor:

Andas aldrig genom munnen!

Detta kan vara svårt nog att minnas för
många af eder, som alllid gå med munnen
öppen, liksom hoppades den att snappa upp
en torta i förbifarten. Men det iir en
vigtig regel, och derför mflste ni minnas den.

Många sjukdomar i halsen och lungorna
koiuma af att man inandats rå och kall
luft direkte genom munnen, eller om
sommaren damm och andra skadliga ämnen.
Luften bör gå genom näsan för att komma
ren och uppvärmd in i svalget och derifrån
i lungorna. Näsan är oss gifven till ett
värmeledningsrör för lungorna, och inte bara
till att nysa med. Kom ihåg det! Näsan
är som en tambur för de ömtåliga
lungorna, och där skall luften lägga ifrån sig sin
kyla eller sina dammpartiklar, alldeles som
menniskorna aflägga sina kalla öfverplagg
och dammiga galoscher innan de träda in i
de varma rummen.

Det är märkvärdigt, hvad man kan mycket,
när man vill. Man kan lära sig att springa
med munnen sluten, huru omöjligt det än
i början förefaller.

En annan vigtig regel för andningen är
att andas djupt. Vi andas alla för det
mesta slarfvigt, d. v. s. endast med den
öfre delen af bröstkorgen. Men ju djupare
man vänjer sig att andas, desto kraftigare
bli såväl lungorna som andra inre organer.
Andningen är ett slags gymnastik för
bukmusklerna och hjelper till att hålla dem
starka och spänstiga. Se på djuren, de
andas naturligt ocli de andas med så godt
som bela bålen. När vi vid lindningen
använda endast den öfra delen af bröstet, så
fylla sig icke lungorna så kraftigt med luft,
de vänja sig att, arbeta slarfvigt och bli med
tiden allt slappare och svagare.

Allt detta få ni nog lära er, när ni få
läsa helsolära i skolan. Men det skadar ju
inte, att Sländan på förband ger er en
liten nyttig vink. Om ni unna er sjelfva
friska lungor, så lär er tidigt dessa två vig-

tiga regler: alf andas genom näsan och
att andas luiu/saml och djupt.

Moster Sara.

GnO

Julrosen.

(Med bild.)

Forl.s. fr. forugäeudu n:r.

Du blef länge borta, — ropade hexan
vredgad. — Jag tänkte just komina till er.

— Ack, låt iniji vara fri, had Helena.
I sin ångest sprang hon ända in i
trädgården, föll ned på snön framför hexans stora
fötter och had: låt 111ig vara fri, ack, goda
fru, låt 111ig vara fri!

— Snick, snack! — hväste hexan. — Upp
med dig! Inga konster!

— Finnes del verkligen ingen enda
blomma, — jemrade sig Uelcua. lion reste sig
icke, men utom sig af ångest och förtviflan
började bon skrapa bort snön med händerna
för att hitta en blomma.

— Ja, sök du bara! Snick snack! De
blommorna ville jag nog se. Sök du bara,
— skrek hexan och hennes vargansigte blef
glödande rödt af förnöjelse. Men ett
ögonblick senare blef hon så rasande som lion
kunde bli, ty der Helena hade rödjat bort
snön, der visade sig en planta med friska,
mörkgröna blad och hvita blomknoppar.

Helena slog ihop händerna i jublande
glädje, bröt af en knopp, lyfte den upp mot
hexan och skyndade sig derpå bort så fort.
bon kunde. Hexan sprattlade och sparkade
af förbittring i snön, så att. den stod högt i
sky omkring henne och flög henne både i
näsa och mun.

Hemma i stugan berättade Helena om allt,
medan gamla mormor höll hennes ansigte
mellan sina händer ocli kysste hennes
panna gång på gång. Hvarje dag såg Helena
på julrosen och bela vintern igenom fann
hon den frisk och vacker i snön, med stora,
gröna blad, med knoppar och hvita
blommor med en gul tofs i midten. När alla,
alla andra blommor måste dö för frostell,
håller julrosen allena ut. Fastän snön
ligger huru högt som helst öfver den, fryser
den icke ihjäl. Skjuter nian blott snön åt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:34:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1890/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free