Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 NYA TROLLSLÄNDA?!. N:0 2
De srnåi
När gossarna hjälpte mamma.
T" ’
illa Elsa hade dragit öfver sig en
’■£=4 panna med kokande vatten och bränt
bela sitt bröst och halsen så att hon måste
ligga till sängs i veckotal. Båda hennes
bröder, Urho och Kallu, tyckte i början att
det var så intressant att vara hennes
ödmjuka tjänare, att fä vagga och trösta
henne, när hon grät, men nu var det
gammalmodigt och bara tråkigt att jämt passa
på och bära till vaggan alt hvad hon
skulle ha. Urho var bara sex år, och
Kallu fyra, men man hade ändå sina egna
intressen, som man inte gärna förbisåg.
En tråkighet var också att mamma just
nu hittat på att Urho skulle börja läsa.
Hvarje förmiddag då Elsa sof och mamma
satt och spann, togs abc-boken fram och
så måste Urho se på de underliga svarta
prickarna och krumilurerna, fastän han
gjorde det med alt annat än blida blickar.
Ibland tittade ban bort till Kallu, som
hade hittat på en så rolig lek där nere på
golfvet. Han hade med en segelgarnsstump
bundit fast tre af mammas spolar på en
spån som han drog af och an på golfvet.
Det var stock han körde. Med en
tändsticka makade ban ned sina stockar från
spånen. Det var tungt arbete och fordrade
kraft. Ett nytt lass gjordes i ordning och
åter bar det af stugan rundt.
I en knut satt katten och tog sig en
fredlig lur. Kallu fick ett infall. Det
passade så bra att låta Mirran föreställa en
stor backe och försöka köra med lasset
öfver hennes rygg. ilen Mirran var en
gammal argsint en, som fordrade ett
aktningsfullt bemötande, och hon tog till att fräsa
och klösa. Kallu skrek, och Elsa vaknade,
och mamma bannade Den enda som drog
någon vinst af det var Urho, som fick
sluta sin läsning för den dagen.
Men nu skulle gossarna i stället få göra
nytta. Den ena skulle föra kaffe åt pappa
, som var i lian och tröskade, och den
andra skulle leka nätt med Elsa där hemma,
ty mamma måste gå med mat åt grisen.
Men så blef det gräl. Båda ville föra
kaffet åt pappa. Mamma kom och afgjorde
saken till Kallus fördel. Urho hade fått
göra det i går. Nu kunde det vara Kallus
tur.
Urho var emellertid förargad, då mamma
stack kaffeflaskan in i en strumpa och gaf
Kallu sockerbiten i hand, samt bad honom
skynda sig, annars kunde kaffet kallna.
Och när sedan äfven mamma gått, satt
Urho kvar på pallen och tjurades. Elsa
bad att få dricka men det brydde ban sig
ej om. Då satte hon sig själf upp i
vaggan och klef försiktigt ned. Men när hon
kom på golfvet kände hon sig så svag och
kunde ej als mera gå, utan kröp fram längs
bara golfvet i sin lilla urvuxna skjorta. Så
tick hon kallt och började gråta. Urho hade
inte så långt efter hjärtat som det såg ut,
och systerns hjälplöshet väckte bela hans
broderliga medkänsla. Han började trösta
henne, samt tog henne under armaina och
hjälpte henne sakta tillbaka i vaggan. Det
gjorde ondt och hon klagade.
När hon åter låg stilla på sin rörtofsdyna.
och Urho hade gifvit henne kalja att dricka
drog hon fram en skorpa under dynan och
lät honom bita af den två gånger. Det var
ett ynnestbevis som han uppfattade. Det
kunde t. o. m. uppväga en färd med kaffe
till rian.
Nu kom Kallu in, blåfrusen om nosen och
mamma hade äfven stökat undan sitt
arbete i ladugården. Hon blef så glad att se
Urho leka så snält med Elsa och lofvade
att alla tre barnen skulle få sig en
kaffetår. Men Urho gaf nästan hela siu del åt
Elsa, ty ban hade ondt samvete och visste
att han hvarken förtjänade berömmet eller
belöningen.
Ruth . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
