Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 4 ILLUSTRERAD TIDNING FÖR UNGDOM OCH BAIiN. 21
Otur.
(-DD-)
— Jag ser hvad du syr till julklapp åt
mig, det är ett par tofflor — ropade stora
broi Rolf från salen.
— Den förargliga trymån! - utbrast Etta.
— Fy då, nu liar ban sett altsammans!
Kan han då rakt icke hållas hemma och
låta bli att alltid löpa hit öfver, just när
man vill vara i fred! —
Etta dundrade på som ett litet åskväder,
slängde tofflorna rakt under soffan, och
började gråta.
Rolf stod i salen och såg ångerköpt ut.
Hvad kunde han göra? ,.Kan han då icke
hållas hemma" — ljöd alt ännu i hans öron
och belt nyss hade hans hustru sagt: „K»n
du icke hållas hos svärfär, så att jag en
gång kunde få vara i fred?"
Stackars Rolf, ban kände sig alldeles som
landsförvisad; derför tog han pälsen, mössan
och handskarna på sig, stampade galoscherna
riktigt stadigt på fötterna och marscherade ut i
snöyran.
Etta satt i hvardagsrummet och torkade
sina tårar, ensam i bela våningen och så
olycklig till på köpet. Snart fann hon dock
för godt att leta fram toffloi na under soffan.
Asch, deu slarfviga Tildu, aldrig kan
hon då sopa ordentligt — murrade Etta, i
det hon gaf sitt halffärdiga arbete några
slag med handen, så att dammet yrde.
K ling klingt
— Det må aldrig vara någon främmande!
— Och Etta suckade vid tanken på sina
rödgråtna ögon.
Nu hördes lätta steg i sälen.
-Åh, är det du, Leonie? — Jo, Leonie
var det, själfva svägerskan. Hon hade
kommit trippande öfver gatan med en sjal
öfver axlarna och ett mycket stort paket ur
hvars tidningspappers omslag mörkgrön
kårnivå och granna ullgarnsdoi kor tittade fram.
— När jag såg Rolf gå ut från er port,
kom jag hit. Jag tillsade vår jungfru att
säga honom att jag var ute för att ban
återigen skulle bege sig af att söka rätt på
mig — berättade Leonie skrattande medan
hon placerade sig i soffhörnet.
Det var ju fiffigt af dig. Men säg nu,
hvad har du där? — frågade Etta, pekande
på den gröna kanavan.
— Gungstolsmatta åt Rolf — svarade
svägerskan.
— llar han hunnit se den re’n? —
— Nej, huru så? —
Han såg mina tofflor i trymån i dag
och nu kan hsn ej mera få dem. Hvad
skall jag ta mig till? —
— Gif dem åt farbror eller tant och sy
någonting nnnat åt Rolf — sade Leonie,
tyckande sig ha hittat på ett riktigt godt
råd. Hon blef mycket perplex, då Etta
satte sura minen på och sade: — Hvad
tycker du jag kan slarfva ihop på en och en
half dag? Ingenting! —
— l)å kan du ju köpa någon nätt och
nyttig gåfva. Vi kunna ju gå tillsammans i
kväll, då jag i alla fall skall i några
butiker —
Etta såg generad ut och rodnade.
(Forts)
smås sida,,
Glöm dig själf och tänk på andra!
(Mifla).
— Hvad är det för en dag i dag, mamma?
frågade Greta sin mor, som satt vid
symaskinen och sydde på lilla brors kolt.
— Det är torsdag, min vän. Hvarför
frågar du det?
— Nej, jag menar, hvilken dag i den här
månaden är det?
— Det är den tolfte februari.
— Är det långt då till min födelsedag den
adertonde ?
Mamma^ tänkte på annat och svarade ej
genast
Nej, långt kunde det inte vara, tänkte
Greta. Den roliga födelsedagen! På bela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
