- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Sjunde Årgången 1891 /
30

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30

NVA TROLLSLÄNDA!».

N:o 3

Morgonen därpå hade Greta ingen ro att,
sofva lika länge som vanligt, ntan stack upp
hufvudet redan klockan ’/2 7 med det glada
medvetandet att i dag vara ett helt. år äldre
än i går. Först såg hon sig noga
omkring i barnkammaren, för att förvissa sig
om att der värkligen inte stod något
födelsedags bord. Ånej — det var nog sant som
mamma hade sagt. Men det gjorde ju
ingenting.

I ett nu kommo kläderna på, belt sakta
så att inte Sam skulle vakna. Och då
mamma och pappa kommo ut från
sängkammaren, stod Gretas lilla födelsedagsbord
upp-dukadt på två pallar midt på salsgolfvet och
tvenne glada ögon följde genom närmaste
dörrspringa hvarje mammas och pappas min
— Skulle de märka något? — Jo visst,
mamma såg det genast och vinkade åt. pappa
att komma närmare och så läste de på
alla de väl inlackade paketen: „<// marna, åt
papa^y Jicnuri<l:a, vBi’ir/au och på den
stora asken stod det med samma välbekanta
små kråkfötter: Jite numnam dt titta Satn.u

Greta såg att mainma fick tårar i ögonen
och pappa hade inte på länge sett så glad
ut, tyckte, hon. Och nu kunde dagens lilla
hjältinna inte hålla sig längre, utan sprang
fram från sitt gömställe rakt upp i pappas
famn, fick två varma födelsedagskyssar cch
frågade suckande om de kunde gissa från
hvem det alltsammans var. Ja, det hade
de nästan gjort.

Snart kommo också de tre syskonen in,
hittade hvar sin lilla sak och sågo nästan
lika glada ut som på julaftonen. Henrik
behöfde just ett bokmärke, och Berta ämnade
hålla sin pickning som tafla, sade hon.

— Se det var ett. nytt sätt att fira sin
födelsedag — sade pappa — och det allra
,-oligaste sättet

Det tyckte de andra också och nu för-

stodo de hvarför Greta haft så mycket att
göra den sista veckan.

Om en stund kom också Eriksons Anna
blygt ingifvande med „Eva Lisa" på armen
och frågade, hvem som hade gifvit henne
den vackra dockan. Gissa! — ropade en
liten röst så skyldig, ocli alla de andra
skrattade Och så gingo de två flickorna in i
barnkammaren, där de lekte hela
förmiddagen utan att gräla en enda gång, hvilket
nog hände på vanliga dagar. Kaffebrickan
kom nu med maninias pepparkakor på
korgen och den gick laget rundt, utan att
någon behöfde se på. Ja alt var så
märkvärdigt roligt.

— Greta själf är den enda, som ingenting
fått på sin födelsedag, — sade mamma —
Men hon skulle inte bli utan öfverraskning,
hon häller, det visste de nog. Middagen
hann knappt förbi, innan den ena efter den
andra af barnens lekkamrater infann sig till
Gretas stora förvåning. — Huru hade de
hittat på att komma alla på samma gång?

Snart hade hon en bel lång rad samlad
i barnkammaren, och det blef lekar och
munterhet med stora syster i spetsen, sådant
ingen af dem på länge varit med om.

Nu förstår jag, — sade Greta till sig
själf, då alla de främmande barnen gått, och
hon satt uppkrupen i salssoffan och pustade
ut efter glädjen. — Nu förstår jag först
riktigt, hvad pappa menar, då han säger:
ff löt// dig själf oc/i tänk )><1 undra. Jag
skall tacka Gud i min aftonbön riktigt
mycket för den roligaste af alla födelsedagar.

Men då Greta hade sagt god natt till alla
j och krupit i sin bädd bredvid lilla bror som
redan somnat, hann hon ej längre i sin
af-1 tonbön än: Gud som hafver barnen här, se

til t milj —–-—–ty då kom

Nukku Matti.

Men Gud förstod henne nog. Slida.

Prenu m erantern es si da.

Den elaka missan.

(En saga.)

Det var eu gång en missa, lian var sä elak
mot andra kattor och gjorde türtrot At dem, hvarje
g An g de kommo tor "att. hiilsn pä, honom. Dess-

utom sfi smög han sig till stallvrån, derifrån han
knnde se huru dufvorna byggde sitt bo i
närheten.

Efter en tid var det redan ungar i boet.
Duf-pappa satt och vaktade sina ungar och
duf-mnmma flög muntert, omkring sökande föda ät dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:34:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1891/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free