Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 8
ILLüSTKEHAD TIDMN(i FÖU UNGDOM 0CII 11AIIN.
61
— Nej, jag går inte till bryggaren,
svarade Haltekok. — Uff. jag har så ondt. i
min hals! Det sticker i den, som 0111 någon
naggade mig med ett dussin sylar.
— Sådan en sonson jag har! — sade
farfar och kastade ett afgnagadt ben efter
Haltekok. Han vill ej lyda sina gamla
föräldrar.
Sådan en farfar jag har! — skrek
Hallekok. — Han vill skicka mig ut att stjäla.
Gå nu min söta gosse, sade mamma
och svepte en ylleduk kring hans hals samt
puffade honom sakta mot dörren
Nå jag går, jag går, — sade Haltekok
inotstiäfvigt och sträkte på annar och ben
— Men då vill jag också ha en
rättskaffens pepparkaka fiir det. och den
delikata gristån, som ni stulo från slagtaren.
— Den skall du få Gå nu bara!
— Jag vill också ha den granna byxltnap
pen, som sitt-r i Mikkos kofta
— Ja ja. bara du nu lagar dig i väg.
Så bundo de ölkruset i ett snöte om
Haltekoks hals, familjen följde honom ett
stycke på viig och önskade honom lycklig
resa.
Då ban kom till Mats bryggares hus kröp
han in genom ett öppet fönster i källaren
och smög sig bort till den fylda öltunnan.
Bryggaren låg och sof. hans hustru hörde
trollet prassla där nere. — Far, far, — sade
hon, — där är någon som rumsterar i
källaren. Stig upp och se åt hvad det är för
slag.
— Det är visst M irre, som fångar en råtta,
sade bryggaren och vände sig | å andra
örat.
Om en stund väkte gumman honom igen.
Det blir värre och värre, far! Jag
rymmer ifrån dig. om du ej stiger upp och
ser hvad det är. Därefter gaf hon sig till
att skrika och regera, så Mats slutligen måste
*gå att se åt.
När Haltekok hörde honom komma,
hoppade han ned i en tom salttunua. I samma
ögonblick öppnade bryggaren dörren, månen
sken in genom källargluggen och ban hann
just nätt och jemt se trollets röda mössa
försvinna i tunnan.
— Aha. — tänkte Mats bryggare. — är
det du, min gubbu? Nu skall jag fånga
mig ett möss. Och med detsamma slog ban
igen locket på salttunnan och knöt fast del
med ott stadigt rep.
Sitt lugnt der bara, — skrek ban in
till honom, i morgon skall du få fara ut
och segla litet på vår kvarndam. — Med
detta goda löfte gick Mats bryggare åter till
sängs, men han glömde att stänga dörren
efter sig.
Haltekok kröp i hop i sitt fängelse och
gret. Han försökte att vältra tunnan, men
förgäfves. Han ansträngde alla sina krafter
för att lyfta upp locket, men icke häller det
lyckades honom. Slutligen kora han ihåg
sin knif, tog fram den och begynte skära
sprundhålet större. Detta arbete kostade
lilla trollet stor ansträngning, träet var hårdt,
och svetten pärlade i stora droppar på hans
panna. Mon han fortsatte ihärdigt att. tälja
tills han fick hålet så stort, att han kunde
sticka ut hufvudet och se sig omkring. Må
nen sken ännu in genom de små rutorna i
källarfönstret, altiug var tyst och stilla
omkring honor. Men Haltekok gaf sig ej tid
att titta på månskenet, ban begynte tälja
igen och gjorde ett nytt häl i salttunnan,
stort nog att få det ena benet Igenom Han
var just färdig ined detta, då lims knif
brast, och något annat värktyg hade han
icke. — Nu får jag lof att gifva mig af.
- sade ban till sig själf, sedan ban pustat
litet, — jag bryr mig icke oiu den segeltur
Mats bryggare bjöd mig på. Vänta du,
Mats. bara j;tg kommer väl härifrån! Du
skall nog få sota för detta, du!
Då Haltekok hade samlat krafter igen,
stack han det ena bettet ut genom hålet pä
tunnan, hufvudet kom ut på motsatta
sidan, — och så hoppade han på ett ben
bi rt frän huset. Det var också hög tid att
ban kom sin väg; tupparna galade redan
rundt omkring i granngårdarna, och
iiiorgou-solen kastade sina första bleka strålar öfver
den frusna skogen.
Vid det buller, som llaltekoks afresa
åstadkom, vaknade Mats bryggare och gick ut på
gården för att se hvad det var. lian blef
stående en stund för :itt se på den underliga
tunnan, som hoppade sin väg på ett ben, sä
mfistc också hustrun ut för att se på
miraklet. Slutligen blef det klart för Mats,
alt det var trollet som rymde. — Aha, —
sade lian, — ett litet „kom ihåg" skall du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
