Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 12
ILLUSTRERAD TIDNING FÖR UNGDOM OCH BARN.
93
Ueuiic af hjärtans lust, och utbrast gång på
gång, ack så roligt! ack så roligt!
Slutligen när Lilly fått höra om alla där
hemma, berättat om resan och hälsat från
slägtingar och bekanta, frågade modren:
— Kom du upp till fjärde klassen, barn?
— Jo, men med vilkor.
Vilkor? — eftersade mamma långsamt.
— Ja, i botanik och aritkmc.tik, mamma,
det är sfi svåra ämnen, vet, du.
Modren drog en djup suck och blickade
tyst framför sig.
Lilly såg att detta var ett hårdt slag för
modren. IIou förstod ej riktigt hvarför.
Det var ju ej hela världen att få vilkor.
Det hade en åttondedel af klassen fått i år
— nästan. Kantänka!
— Det var ju ändå en lycka, att jag als
kom upp — började Lilly försvara sig, —
tre stannade kvar på klassen. Det hade
varit värre det.
— Ja visst — medgaf mamma. — Vet
du också, min Hicka, livad det hade betydt
om du stannat kvar? Det hade kostat dina
föräldrar 801) mk.
— Åtta-hundra-mark! — utbrast Lilly
häpen.
— Ja, så mycket kostar du om året.
— Nå då–-var det ju — värke-
ligen en lycka!
Under hemresan var Lilly först litet
tankfull. Åttahundra mark — det var ju
förfärligt ! Och Petter kostade kanske lika
mycket i Tammerfors skolan.
Men vädret var så vackert och tre
månaders frihet hade man framför sig Och så
blef Lilly munter igen.
Nära kyrkan mötte de prostens familj i
ny vagn med ett par präktiga hästar och
fruntimren klädda i nya vackra hattar.
Då kom Lilly ihåg sina tankar vid
stationen.
— Mamma — sade hon litet otåligt. —
Har du då ingen bättre paletå och kan du
aldrig köpa dig ny hatt? Du ser ut som
en madam.
— Jag hade i höst ämnat köpa mig detta
och annat — svarade modren — men nu
vet jag icke.....
— Hvad är rlet nu då? Vilkoren kosta
väl ingenting?
Modren såg allvarsam och sorgsen på sin
dotter.
— Om du litet tänker efter, så vet du
att det kostar. Vi måste ju taga en
lärarinna för sommaren. Det kostar och det
ökar mitt arbete och mina bekymmer.
Lilly var ej någon elak Hicka, endast
tanklös och njutningslysten.
Det grep henne plötsligt så underbart.
Hon började, litet, belt litet förstå denna
tysta, arbetsamma, försakande moder.
Tårarne störtade ur Lillys ögon.
Mamma! — utbrast hon ångerfullt och
innerligt. Skall du nu för inin skull gå
illa klädd och hafva möda och arbete!
Modren svarade, mildt:
Gråt icke öfver mina tarfliga kläder.
Vi äro fattiga och kunna ej lefva som de
förmögna. Gråt hällre öfver dig själf. Du
har af Gud fått en god hälsa och ett godt
hufvud och likvisst har du dåliga betyg
hvarje år och nu också vilkor. Du handlar
icke med ditt pund som du borde, barnet
mitt Det är min största sorg.
Nu syntes hemmet- Småsyskonen rusade
till gårdsporten för att öppna deu. Pappa
nickade i fönstret. Petter stod hvisslande
på trappan med händerna i byxfickorna.
Ja, han skulle naturligtvis skratta ut
henne — men det var icke det värsta.
Skulle hon kunna vara glad en enda dag
under denna sommar? Hvarje gång hon
såg sin moder, måste hon ju tänka att dessa
olycksaliga vilkor drabbade henne hårdast.
Maria.
Främmande i skafferiet.
Mamma och Bertha sutto under den
^^ stora björken på gården och spritade
ärter. I vindskammaren vid det öppna fön
stret satt Emil och läste latin för brinnkära
lifvet, ty han hade fått vilkor vid
betyg-utdelningen. Köksdörren stod öppen, och
mamma gick emellanåt in för att titta efter
skorporna i ugnen. Alt var så tyst och
fredligt: då och då hördes från andra sidan
om byggningen ett litet pinglande från Röd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
