Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 NYA TROLLSLÄNDA!». N:0 16
hushåll, det kunde ju hvilken obildad flicka
från landet som hälst. Nu, när pappa och
mamma rest bort på bröllop, var det ett
ypperligt tillfälle att visa världen, att hon
inte var alldeles bortkommen i busliga
sysslor. fastän dumma människor ansågo henne
vara förläst och opraktisk. När man kunde
lösa andra gradens ekvationer med flera
obekanta, så kunde man väl rå med några
simpla hushållsbestyr, tänkte hon.
— Hvad ska vi ha till middag, Asti ? —
sporde Siggan, när de kommit in i
matsalen.
Hon hade tagit på sig ett af mammas
blårandiga hushållsförkläden och stod och
svängde nyckelknippan med viktig min.
Asti kände sig djupt genomträngd af
stundens allvar, hon var bara 13 år och
beundrade förskräckligt sin äldre syster Sigrid.
— Ja, hvad ska vi ha? — sade hon med
en suck och tittade på Siggan med sina
runda ljusblå ögon. Hon såg så innerligen
rund ut, bela varelsen, att man nästan hade
lust att rulla henne som en boll. Rundklippt
hufvud, runda, fräkniga kinder, runda ögon
och runda barnsliga lemmar.
— Vi måste besluta fort. — sade Siggan
och satte sig ned vid bordet. Jag har
ännu kvar problem och teorem i långa banor
till min uiatematiktimme.
I detsamma kom köksan, Ida, in, halft,
skrattande, halft misstrogen.
— Bevare mig. är det fröken Sigrid, som
skall sköta hushållet i dag? sade hon
och torkade sig med förklädet om mun för
att icke skratta.
— Så råkar det händelsevis vara, — sade
Siggan. och mätte Ida från topp till tå med
en förkrossande blick. — Mamma sade att
du skulle få gå och se om din sjuka syster,
i fall vj skulle reda oss utan dig. Och det.
göra vi utmärkt väl med lilla Lena till
hjälpreda.
Ida neg och tackade och gick, inom sig
undrande öfver hvad det månde blifva af
middagen.
— Nå, men hvad ska vi ha, Asti, då? —
upprepade Siggan otåligt.
— Kan du laga risgrynsgröt? — frågade
Asti halft tvekande.
— Ka ii? Man måste väl ha gått i
hushållsskola för att kunna det, tror du! Men
inte vill jag ha gröt. Och du tycker väl
inte du behöfver göda dig häller. tillade
hon med cn blick på systerns runda gestalt.
Asti såg slagen ut. — Hvad vill du då
ha? — frågade hon.
— Äggröra, tror jag.
Asti stod och spelade en marsch på
matsalsbordet.
— Äggröra? Men inte blir man mätt af
bara äggröra. Och inte är det någon
middagsinat.
— Det, är det samma, — sade Siggan
k ort. Mon var ej van att bli motsagd af sin
yngre syster.
— Ja, men jag vill ha gröt, och jag
kokar gröt, — utbrast Asti ined sällsynt
bestämdhet. Hon hade blifvit retad af systerns
anspelning på hennes fetma. Ty den var
nu en gång hennes lifs stora, otröstliga sorg.
— Bevars, gör som du vill, min engel!
Siggan vände henne ryggen med eftertry< k
och gick in i pappas rum för att få vara i
fred med sina problem.
När Asti om en stund sprang in till henne
för att fråga om det inte redan var fid att
göra upp eld i Spiseln, fann hon henne ifrigt
lutad öfver en bok, som hon hastigt gömde
bland sina papper.
— Eld i spiseln? Åh, de barnen! Gå i
frid och lek med dina dockor ett par
timmar ännu
Hon var blossande röd och låtsade rita
ett par for Asti obegripliga krumilurer på
ett papper. Men när Asti rullat bort, tog
hon igen fram boken, som hon gömt. under
papperen.
Hon måste nödvändigt ha reda på, hvad
slags mjöl det skulle sättas till äggröran.
Och nu höll hon på att studera
„Sniåflickor-nas kokbok", som bon i sin flydda barndom
brukat använda vid dockkalaser.
En kvart därefter kom Asti åter rullande
genom salen.
— Tror du inte det nu är tid, Siggan?
— Är du då så rysligt hungrig stackare?
— frågade Siggan spefullt.
— Jag? Nej, men Per och småflickorna.
Siggan kände sig retlig. Hon hade inte
fått. reda på någon äggröra i småflickornas
kokbok. Det bladet måste ha blifvit
utrif-vet. Och mammas kokbok var spårlöst
försvunnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
