Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 18
ILLUSTRERAD TIDS ING TÖR UNGDOM OCH BARN.
13
Körde som om det gällde lifvet,
Och det (/ick, ja, det gick, så att .. .
Sen fick pappa nog söka hutten,
Mammas handskar, ja, dem totj katten,
Mosters rutiga gråa shjal
Var försvunnen som bansignal.
Efter resa och bråk och träta
Tyckte Tuttu var tid att äta,
Smög sig undan, när ingen såg,
Kom till sälen med nästa tåg.
Der stod bordet till middag färdigt;
Var det också hans måge värdigt?
Duken drog han Jrån bordet ned,
Fat och tallrikar följde med,
Och när mamma, förskräckt af braket,
Kom att se, om der ramlat taket,
Fann hon Tuttu med slaskig nos
Slejva i sig potafesmos . . .
Hvar dag nytt och ändå detsamma!
Fråga bara, hvad svarar mamma?
Nej, en sådan en hjertegris
Fås för pengar ej i /’uris!
Z. T.
OUO
Första fickorna.
»id
stationen sopade järnvägskarlen
per-yyfø rongen och talade högljudt med några
bönder, som just anländt och skulle med
godståget till Vasa.
Längre bort på backsluttningen lekte en
hop barn och borta vid gärdet vandrade
några gäss med utsträkta halsar.
På trappan stod lilla Konrad med
händerna nerstuckna i ett par splitternya byxor,
som ändteligen hade fickor. Nu var det då
slut med den komedin att behöfva pösa ut
näfvarna ocli se stursk ut för att inbilla folk
att fickor fans där. Nu var man karl, och
Konrad riktigt trängde ner händerna för
nöjet att känna botten under dem. lian vände
sig rundt och undrade om lekkamraterna
därborta tillräckligt uppfattade det–
sedan gick han in och stälde sig i dörren.
— Jag far till farfar nu, mamma, när jag
har nva kläderna.
— Jasså, — sade modren och lät
damtrasan gå öfver bord och stolar i den lilla
snygga kammaren. Det var en vanlig sak.
att barnen reste till farfar. Det gjorde de
om vintern med kälken utomhus och med
kullvända stolar inomhus, dit seglade de på
ved t räfven och redo på sågbocken. Därför
sade hon bara ,,jasså’’.
Men Konrad menade allvar den här
gången. Det är bara engång i sitt lif man
första gången får fickor. Det kan kännas som
en småsak för en stor, som haft sådana i
, många år, men för en ung man om fyra år
är det ingen småsak. Han kafvade sig med
värdighet nedför trappan och närmade sig de
andra barnen. På lämpligt afstånd stannade
ban, tog fram sin näsduk ur fickan och snöt
sig omsorgsfullt så det skulle fröjdat mamma,
om hon sett det Sedan stoppade ban in
den igen och blef stående med händerna
nedkörda i fickorna, vände sig belt om och
vandrade mot stationshuset värdig som en
prost.
Tåget, gled just pustande fram och folket
stod redo att stiga på. Konrad var cj den
siste Han grep tag i ledstången och
försökte kafva sig upp ocli en beskedlig
bondgumma hjälpte honom i all oskuld. I
detsamma ringde det. tredje gången, och Koh
rad såg genom fönstret stationshuset och
vaktstugan springa bakåt och försvinna.
Mamma hängde just några småkläder ut att
torka på snöret viel stegeu, men hon såg ej
als hvem som nyter tittade på henne genom
kupérutan.
Så var ban då på väg. En konduktör
gick genom vagnen och knipsade af
biljetterna. Han såg nog den lilla gossen som
höll näsan mot rutan ocli båda näfvarna
begrafna i byxorna. Men sådana herrar
behöfva ej biljett och han tillhörde väl någon
af passagerarena.
De hade redan rest förbi två stationer, en
fru kom in i kupén och tog plats på samma
soffa som Konrad.
— Hvad heter du? — frågade hon
väu-ligt efter en stund, sedan hon stufvat undan
alla sina paket och korgar.
— Kon ra’ Nubär — kom det tvärsäkert.
— Är det er gosse? — frågade frun en
madam närmast i andra afdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
