Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 24
189
en katt, kom framsmygande ur snåret. Jag
var emellertid besluten att icke skjuta, så
lunge han var i rörelse, och lät honom
därför i lugn och ro göra ett par lofvar kring
sitt rof, då han till min stora förargelse ined
ett språng försvann in i småskogen.
Vi sutto dock fortfarande orörliga, oeli
till min glädje dröjde det icke länge, innan
han återkom, nu liksom säker om att alt
var klart
Denna gång gick ban rakt fram till sitt
byte och skulle just taga sig en munsbit ur
nacken, då jag tog sikte mellan
skulderbladen och trykte af. Meu döm om min
förvåning och ledsnad, då jag såg honom med
ett väldigt språng kasta sig in i buskarna,
liksom om ban endast blifvit skrämd af
gevärs-knallen. 1 vredesmod öfver att hafva
begagnat mig så illa af ett så godt tillfälle var
jag färdig att kasta geväret efter honom, och
jag kunde icke förstå, huru det var mig
möjligt att skjuta bom, då ju afståndet knappast
var mer än 30 meter. Nu tjänade det ju
emellertid till ingenting att dröja längre uppe
i trädet, hvarför vi klättrade ned och just
voro i färd med att lämna platsen, då min
vägvisare gjorde mig uppmärksam på ett par
blodfläckar i gräset. Vi gingo då till det
ställe i snåret, där leopardeu sprungit in,
och där voro buskarna nedstänkta af blod.
Kulan, hade sålunda träffat, och nu gälde det
att vara på sin vakt, i den händelse
leoparden endast vore lindrigt sårad.
Vägvisaren hade emellertid fattat det
äfventyrliga i situationen, ty då jag såg mig om
efter honom, satt han redan uppkrupen i
trädet igen och vinkade ifrigt åt mig att
göra detsamma. Jägareblodet sjöd dock för
häftigt i mina ådror, för att jag skulle
hörsamma hans rop och varningar och i stället
trängde jag några steg in genom buskarna.
Därinne fick jag till min glädje ånyo sikte
på leoparden, som låg alldeles orörlig och,
att dömma af ställningen, liflös. För att
vara fullkomligt säker på min sak affyrade
jag ännu ett skott mot honom, och då ban
därvid icke rörde sig det minsta, visste jag,
att C lifvet flytt. Min glädje låter sig lättare
tänkas än ^beskrifvas och nu ropade jag till
min vägvisare att skynda sig ned. Men det
dröjde en god stuud, innan ban blef öfverty-
gad om, att ingen fara mer var för handen
och vågade komma ned för att hjälpa mig
vid framdragandet af bytet.
Vid en närmare undersökning befans kulan
hafva träffat mellan skulderbladen och
afsku-rit stora kroppspulsådern. Oaktadt detta
hade dock det seglifvade djuret haft kraft
nog att göra ett språng på nära sju meter.
Min följeslagare hemsäudes nu efter ett
par mau för att hjälpa till vid hemforslaudet.
Frampå morgonen återkommo de, men icke
två à tre stycken, utan hela byn var på benen
för att redan på själfva valplatsen taga den
fallne fienden i betraktande. Det liknade
ett fullkomligt festtåg, när vi under
siughale-sisk sång vandrade åstad med det kära bytet
i spetsen.
Leoparden, som på singhalesiskä kallas
Cheltih, är ganska allmän på ställen, där tät,
ej altför törnig småskog omväxlar med
bär-giga otillgängliga raviner. På de öppna,
gräsbevuxna slätterna däremellan skall man
ofta finna spår efter honom, och vid
vattenställena. dit hjortar och boskap begifva sig
för att dricka, ligger han ofta på lur i något
sluttande träd, hvarifrån ban störtar ned på
sitt offer. På detta siitt kan ban döda en
stor oxe, i det ban genom sin tyngd och
den hastighet, med hvilken ban hoppar ned,
bräcker nacken på honoin.
Vanligen nöjer hau sig första natten med
att dricka djurets blod och återkommer den
därpå följande för att fortsätta kalaset.
Ehuru leoparden är ett bland de mest
ilskna af alla kattdjur, anfaller hau icke gärna
människan, såvida ban icke blifvit svårt sårad
eller är hårdt ansatt. Under min resa såg
jag likväl en ung singhales, hvilken som barn
blifvit gripen och bortförd af en leopard
under det ban höll på att leka strax utanför
hyddan. Genom gossens skrik hade
föräldrarna blifvit varskodda och i sista
ögonblicket lyckats förmå leoparden att afstå från
sitt byte. Någon läkare faus icke till hands,
och den stackars mannen bär ännu i dag
öfveralt på siu kropp spår efter leopardens
tänder.
s*—"
>v
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
