- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Åttonde Årgången 1892 /
12

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1*2

NT A TROLLSLÄNDA!*.

N:o 2

fult. Kommen ihåg att inom gymnastiken
gäller dän regeln, att det som är vackert är
nyttigt, det fula ohälsosamt.

Nils Kusk berättar, om huru han
och prosten köpte en häst.

— Jag tycker icke. herr prosten, — sad
jag, — att ni skulle sälja gamla Blusan. Det
är ej så lätt att fä en, som passar så bra i
seldonen fur vagnen vår.

— Jo, — sade prosten, jag vill ändå
bli af med henne, för hon är icke mer säker
på frambenen, och hon bar de sista dagarna
snubblat tre, fyra gånger för vagnen, så
prostinnan har blifvit rädd att åka med henne.

— Nå, som prosten vill. sad’ jag, och
så körde vi till marknaden i Lovisa. Vi satte
åkdonet in hos handelsman Svenbom. som vi
altid bruka, och så sad’ prosten: — Nils, nu
kan du gå sned Bläsan till torget och se till
att. du blir af med henne. Så där en lut)
eller 120 mark kan du väl alltid få för henne,
för hon är ju ändå en fin häst. Den nya
skall jag själf köpa.

Prosten är också mycket bättre att köpa.
än att sälja, för ban iir en fasligt sannfärdig
karl. Och om någon sade till honom:
-herr prosten, har den här hästen inte några
osynliga fel?, så skulle han bums svara: —
jo, han går snedt på frambenen. Och det
går ju icke an att säga, när man skall sälja
hästar. Prosten visste nog, att jag hade
bättre förstånd, och därför lät ban mig sälja
Blåsan.

Nå, det gick nu altsam mans helt galant.
Jag sålde gamla Bläsan för 100 mark, och
prosten köpte en ny. Den blef hämtad ned
till handelsman Svenbom, vi spände för och
den nya passade fasligt bra för vagnen

Så körde vi då hemåt, och då vi kommit ett
stycke utanför tullen, sade jag: — med
för-lof, herr prosten, huru mycket betalade
prosten för den här nya? — Jag fick henne för
151) mark. — sade prosten. tycker du,
Nils, att det var för mycket?

Nej,- sade jag, - det kan hon
kanske vara vard, det är en fasligt fin häst och
hon passar utmärkt bra i seldonen.

Så körde vi ett stycke igen och så sade
jag: herr prosten, den nya hästen stryker
sig ibland på ena frambenet, som gamla
Blåsan brukade.

— Det var tråkigt, det, — sa’ prosten, —
det talade icke hästmånglaren om.

— Nej, det aktade ban sig nog för, —
sade jag. Då vi så hade kommit nära
Smedsbacka, sade jag: herr prosten, inte går hun
häller riktigt stadigt på frambenen, hon har
nil snubblat två gånger.

— Det var ledsamt, Nils, — sade prosten,
men tala ej om det för hustru min.

— Nej, det skall jag inte, — sade jag.
Så körde vi sakta ett stycke igen och då vi
kommit på andra sidan vägaskilPnan sade jag:
herr prosten, det är underligt så den nya
hästen viftar med öronen, ackurat som gamla
Blåsan gjorde.

— lim, — sa’ prosten, och så körde vi
vidare. Så låg där på ett ställe en plog vid
vägen, och den nva hästen stegrade sig och
ville icke gå fram. — Det är lustigt, det
här, — sade jag, — gamla Bläsan brukade
också altid stegra sig när bon såg en plog
vid vägen. Det är fasliut, så den här liknar
gamla Bläsan.

— Hml — sade prosten, som begynte få
sina egna misstankar: — till hvem sålde du
henne. Nils?

— Jag sålde henne till hästmånglaren från
Tavastehus, — svarade jag.

— Hm! — sade prosten.

— Prosten har väl inte köpt den här
hästen från honom? — sa’ jag.

— Jo. jag tror ban kom från Tavastehus,

— sade prosten och torkade svetten ur
pannan.

Så kommo vi hem och jag spände ur och
släpte nya hästen lös på gården. Men bon
gick direkte in i stallet och in i det bås, där
gamla Bläsan brukade stå. Prosten stod i
dörrren och tittade efter henne; men då
ban såg henne gå in i stallet, kom ban ut till
rnig, gaf mig en mark och sade: Det är inte
vardt, Nils, att du talarom deii härhästhaudeln.

Nannes lekkamrat.

gÉS?

Nanne var en trind figur, rödbrusig och
välmående och hette egentligen
Perdita®* nand. Han var knapt tre år ännu, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:34:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1892/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free