Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u
NYA TBOLLSLÄNDAN.
N:o 5
på att badda hans panna med våta
kompresser, när tant Dika koin in.
— Hur är det med er, barn? — frågade
hon vänligt och kände Kasse på pulsen. —
Jag tror jag skickar efter doktor Munter,
han ställer nog alt på rätt igen. Hvar äro
dc andra?
— Masse, Fritz och Mick sitta i vårt rum
med läxorna och Kainilla skrifver bref, tror
jag-
Strax efter théet kom Dr Munter och
gjorde sin rund hos de fyra sjuka.
— Ingenting farligt, — sade han och klap
pade Kasse på hufvudet — Om några dagar
är den här historien slut, och du får börja
skolan där du slutat.
— Ahm, ahm . . . tror doktorn inte, att
jag bör taga in något svettdrifvande? hostade
tant Dea från sin soffa
— Behöfs inte, här är ingen feber. Drick
lakritsinjölk, så går hostan om. Får jag se
på tungan?
Tnnt Dea räktc ut sin lilla smala tunga
och var i detta ögonblick så lik salig Mabelie,
att Kamilla, som stått i dörren under dok
torns besök, trots sitt deltagande för snälla
tant Dea brast ut i en fnysning och
skyndade ut i andra rummet.
Fram på natten begynte Kasse yra, och
Masse, som trodde att ban begärde något,
rusade upp, yrvaken och konfys.
Bär mej i bad . . . skrek Kasse
- I bad? Så här dags? Du pratar.
— Bär mej i had . . . bär mej i had . . .
bä . . . bä . . . bär . . . kom det alt
ifri-gare från Kasse.
— Men, snälla Kasse, inte kan ju någon
få bad åt dig midt i natten . . . tant Dika
sofver, och Mina sofver, klockan är 3 på
natten . . .
Kasse kastade sig oroligt af och an i
bädden och alt efter litet hördes ban mumla i
befallande ton: ... i bad, i bad . . . bär
mej i bad!
Masse skrapade sig bakom örat och var
fullkomligt vaken. Han visste att man ej
brukade få motsäga sjuka, och därför klädde
han sig tyst och smög sig till tant Dikas
dörr, där ban knackade på
— Hvem där? — hviskade en orolig röst.
— Det är bara jag, — svarade Masse —
Kasse är sä envis, ban vill nödvändigt ha
bad, fastän jag sagt honom att det är midt
i natten.
— Han måste yra, — sade tant Dika och
var i en blink ur sängen. — Jag kommer
strax.
Hon fann Kasse i full yrsel, altjämt ropande
på bad Sedan hon aftviittat den heta
kroppen med kyligt vatten, lagt kompresser på
hufvudet samt gifvit honom in en feberstillande
medicin, tyktes Kasse lugna sig och föll i
en ordentlig sömn. Masse knip förnöjd i
sin bädd igen. och tant Dika gjorde detsamma,
sedan bon först på tåspetsarna smugit sig
in till de andra sjuka och funnit dem alla
lugnt sofvande.
Nästa dag voro de alla bättre. Svante
satt uppe i sin soffa och nös och snöt sig i
en handduk, sedan alla hans näsdukar tagit
slut. Tant Dea låg, kliidd i en storblommig
kattuns nattröja ofvanpå täcket, pimplade
lakritsinjölk och förhörde sig hvar tionde
minut om de andras befinnande Mina
tassade omkring i tofflor och cn stor grå
half-yllesjal och hade fått formannens Maju,
numera strykerska, till hjälp i köket. Och
Kasse låg feberfri och nyter i sin säng, tigdc
mat hvar halftimme och försökte spela Halma
med Stubben, som var smickrad och förtjust.
Infiuenzan nöjde sig denna gång med de
fyra han vändt upp och ned på i
Sidensvahn-ska bolaget och lämnade de andra i fred.
Tant Dika drog en lättnadens och
tacksamhetens suck, när hennes två gossar åter väl
påpälsade kunde begifva sig af till sitt arbete.
Influenzan var ej att leka med, det hade
hon sett hos andra, där den haft svåra och
långvariga följder.
Sparkstöttiny.
Fritz och Thora hade emellertid haft
tillfredsställelsen att se Selma Helin komma till
skolan i sin nya varma paletåt. llon hade
sett både förtjust och förlägen ut och på
kamraternas gillande omdömen om det nya
öfverplagget svarade hon blott med ett gladt
leende. Egentligen tyktes hon als ej grubbla
öfver hvarifrån gåfvan kom. Kanske var hon
inom sig öfvertygad om, att gifvaren ville
vara okänd, kanske också, att hon var så
säker på att gåfvan kom från fru Karamsin,
de fattigas kända, varmhjärtade vän, att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
