Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 10
illustrerad tidsiso för üngdom och barn.
63
och man måste möta list med list, om man
skall lyckas komina åt, dem
Mànljusa nätter faun jag vara lämpligaste
tiden för schakaljakt. Jag brukade för detta
ändamål skjuta en apa, lindrigt steka den
med Ii til 1 och hår, samt sedan släpa den
omkring öfver de närmaste slätterna- Sedan
tog jag plats i ett snår, efter att hafva
bundit fast apan på ett lagom skotthåll därifrån.
Vanligen behöfde jag icke vänta många
minuter, förrän schakalerna blefvo synliga,
dit-lockade af lukten från den stekta apan och
på detta sätt lyckades jag mången natt skjuta
ett par stycken.
En gång var jag vid en dylik schakaljakt
utsatt för ett litet äfventyr. Jag hade som
vanligt med min vägvisare tagit plats i ett
snår och redan skjutit en schakal, då vi
fingo höra ett förfärligt oväsen inne i
skogen. Jag misstänkte först, att det var
elefanter, men då jag frågade min vägvisare,
svarade han med förfäran målad i sitt
ansikte: Miharac, d. v. s. bufflar, och som
jag för tillfället ej hade några kulpatroner
på mig, funno vi för rådligast att, medan
tider var, taga vår tillflykt i närmaste träd.
Bufflarna hördes komma närmare och
närmare, och suart voro de midt under det
träd, till hvilket vi flytt. Där gingo de tre,
till antalet, råmande af ilska och kastande
upp riktiga moln af jord, samt tvungo oss
att, blifva sittande uppe i trädet ett par
timmars tid Då drogo de ändtligen sina färde,
och vi återvände så fort som möjligt hein,
ty af schakaljakt hade vi deu natten fått
nog
Bulfelu är ett af Ceylons vildsintaste djur
och oftast går ban anfallsvis till väga, äfveu
utan att på något sätt ha blifvit rotad eller
sårad.
Ar man icke särdeles god skytt och har
ett förträffligt vapen, bör man icke begifva
sig ut på buffeljakt. Äfven om han träffas
af en kula, som går tvärs igenom lungorna,
kan hau förfölja jägaren långa vägar och
sällan iir man i tillfälle att gifva honom ett
dödande skott i hufvudet. lian bär
nämligen detta framåt&träkt, med hornen liggaude
bakåt., utefter nacken, och det är därför
ytterst svårt, om icke omöjligt att med en
kula kunna nå hjärnan.
Af faror och äfventyr, för hvilka jägare
på Ceylon äro utsatta, äro inga sä vanliga
som de, hvilka bufflarna bräkt dem i. Den
vilda buffeln börjar dock numera blifva
ganska sällsyut, och om man icke särskildt
uppehåller sig i de trakter, där inan vet, att
han har sitt stamhåll, behöfver man i
allmänhet ej hysa någon fruktan för att
sammanträffa med honom.
Prenumer&nternes si
Det underbara.
Llflt var ull gung en målare, soln ||ut|ile Uppe pä ell
luigi, luigi bärg. Kolkel undrade rysligt hvad han
gjorde där uppe, när han aldrig syntes nere i staden.
<Jm aftnarne sug folkel i staden alla möjliga saker,
de sågo tilia gnldlroner och kejsarn och hans fru och
hofvet ||ansadt-, soldaterna marscherade, och del var
sådan ifver där uppe. Andra aftonen sågo människorna
snöfält, isliärg och krislallsloil. Tredje aflonen sågo de
ett praktfullt slult i södern, omgifvet af palmer och
rosenhäckar och tvä hof herrar liuio en prinsessa i
bärstol. Sä var ilet mänga aftnar, och alltid något nytt.
f olkel nere i staden undrade storligen, hvarifrån
malörn hatle lätt sa vackert och underbart. Med ens blef
hela släden bjuden dit upp till honom, och sa fingo
de se hvad det var; det var Calema Magica, som
uiu-lurn hade hilla| upp och profvade genom alt visa mot
det hvila berget. Asri.
Bref under vingen.
Krax. lluriali för Wasa bäsla skridskoåkare!
Hälsningar frän Mascha.
S. (Sverige.) Ar del roligt där i Sverige? Jag
för min del ville ej byta bort mitt finska fosterland.
Sänd mig din adress, sä kunna vi skrifva per post.
Min fiu du genom Sländan. Hin forna klasskamrat
M ascha.
To—to. Jag ska’ säja dej, nit jag inte tycker om
all man förvränger milt ärliga namn. Vill du skrifva
lill mig, sa — all righl — jag är myckel nöjtl. K.
som var öfverbringarinna af mina hälsningar, borde
äfven ha sagt dig orsaken, soui jag tykle mig framställa
tydligt nog. Den har nalurliglvis sin grund i Sländans
bud eller förbud angäende ||afskrifningen. Men — —
det är inte forsla gängen jag blifvit misstydd eller
ta-gil miste. Jaha, ja! Firdusi, ui. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
