Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nro 11 ilmjstrettad tidning för dnodom och barn. 87
lotteri. Dessutom hafva de skickat en korp
med kläder, apelsiner och leksaker direkt
till Hemmet. Jag hade bref af frk. Åström
i dag, och hon berättade att Hulda och
Mina, våra två skarlakanspatienter, voro
förtjusta att få några af leksakerna, ty dc ha
så tråkigt i sitt sjukrum, isynnerhet nu då
de se de friska barnen leka så muntert
därute i det klara solskenet. Signe Lagerstam,
som är en gammal vän till barnhemmet,
skrifver bland annat.
„Tider hafva förflutit, sedan jag sist. sände
något till de små i 1’aul Joachimhemmet,
men jag har därföre ej glömt dem. Med
varmt intresse har jag följt med alt som
berättats om dem i Sländan och jag är glad
öfver att äfven kunna göra något, 0111 än
aldrig så litet, för dem."
Denna gång hinner jag ej skrifva mycket
om Hemmet. — det har sett sorgligt
ut. diir nil någon tid skarlakansfebcrn
har smugit, sig in — två af barnen
hafva den men de äro ej fariigt sjuka
och skötas på bästa sätt ja, i dag hörde
jag, att dc redan fått kläda på sig, soin de
länge önskat få göra. Vi låta dem ligga
3 veckor, fastän sjukdomen är lindrig och
bad få de hvarann dag. Men 2 små ha
lämnat oss för ett bättre hein. Vi sakna
dem. men då den ena — lilla 5 åriga Helmi
B. var fader och moderlös och mycket
sjuklig, och den andra 6 åriga Karin G
äfven moderlös med en drinkare till far, som
redan ett par gånger suttit i fängelse, så var
det, väl lyckligast, att, de små fingo gå och
således besparas mången förödmjukelse och
nöd i framtiden
Eder tacksamma vän
11 v Mickwitz
Den 14 mnj 180-2. Georgsgatan 27,
Helsingfors.
Prenuroeranternes sida.
Ett besök på landet. (Carrie.)
»Del kommer främmande!» skrek Torslen och rusade
till fönstret, just som elt vackert åkdon, förspänd! med
två bruna hästar, svängde in på gården. »Hvem kan
ilet vara?» undrade han.
Kn stund senare kom hans mamma in »ch sade till
honom: »Torsten, din farbror och tanl ha’ kommit
hj|; dc ha’ sina barn med sig. Kamma fort dill har
och tvätta händerna och kom sedan in och hälsa.»
Mamma gick och ’försten begynte snygga upp sig.
.Snart var ban filrdig och sleg in i sälen så städadt och
Ordentligt, som en elfvaårig bullerbasarc någonsin kan
skicka sig. I salongen sutto hans mamma och pappa,
farbror’ och tanl och deras ban). l)e sistnämde voro
en gosse um lo àr, som helte Magnus, och en liten
sjuårig flicka, Celia.
■Nå, Torsten, lag nu dina kusiner ined dig ut i
trädgarden och visa dem omkring. De ha’ aldrig lörr varit
pa landet. > sade mamma, och Torsten var ej sen alt
lyda uppmaningen lian hade aldrig förr sett sina
kusiner, ly hans fars landtegendom, där ban lefvat alla sina
dagar, lag langl aflägsen från den stad där farbrodern
bodde. Dock var han ej del ringaste blyg.
Nu voro dc i den stora trädgarden med dess lummiga
alléer och löfsalar, blomsterrabatter och fruktträd.
Mellan spjSlarna på trädgårdsgrinden syntes en hage,
(lär eli skock fàr betade.
Åh, hvad ni ha’ många hvita hundàr!» utropade lilla
Celia,
Torsten brast ut i elt skallande skratt. »Ilar du
aldrig sett får förut?» frågade lian.
•Nej, bara pà bilder. 1 släden lins det ej några fär.»
svarade Celia.
Men bror Magnus log henne i forsvar, sägande:
»Hon är lilet närsynt. Nog skulle hon ha’ vetat alt
det varil får, om hon gält närmare."
Nu skola vi gä till stallet, ladugården rich
hönshuset,» sade Torslen. Magnus blef mycket förljust i
hästarne och frågade om han ej någon dag skulle få
för-söka all rida. ..Det får du nog gärna, » svarade
’forsten. »Jag rider nästan alla dagar.. ( irisarna och
kairvarna förevisades också, men stadsbarnen voro ej
just skildt intresserade af dem, och Torstens
munterhet väkles pä nytt, dä han hörde Magnus varna Celia
att ga alltför nära grisarna; »de kunna st.uigns.»
hviskade han. Gärna hade Torslen ännu velat visa
ankdammen, gungan, m. m., men middagsklockan ringde
i detsamma, och de måste alla |re skynda in.
Kfter middagen föreslog Torslen att dc skulle gä ned
(ill stranden och leka med små barkskepp, men det
tilläto icke mammorna, hvilka voro rädda all de skulle
plumsa i vattnet, ly stranden var myckel brant, Jinrncn
gingo då till Torstens lilla gunga, som fans i parken.
Torsten föreslog dem all låta gungan gä omkring, men
både Magnus och Celia vägrade att da sitta på.
»Hvad ska’ vi nu göra?» Trugade Magnus då dc
àlervände frän parken.
»Ta’ två kattor alt köra», skämtade Torsten’ men
tillade strax: v oj, oj, jag har ju glömt alt visa hun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
