Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N° 15 & 16. Lördagen den 20 Augusti ^ 1892,
Red. T. TOPELIUS, A. DAHLGREN. Adress: Mfiriegatan 5. Holsuigfore.
Cajus.
< Ur I »jiirvüiincnms tidning.)
å Cajus första gången gjorde sitt
inträde i den familj, af hvilken han
sedermera blef en trogen medlem, följde han
sin dåvarande husbonde — en ung filosofie
kandidat — hvilken kom att till sina
släktingar ute på landet siiga farväl, emedan ban
under sommaren ämnade företaga en
fjällvandring i Norge.
Men som Cajus ej ansågs få hvarken nytta
eller nöje af en dylik färd, skulle han
inackorderas hos en husbondens vän och
kamrat, hvilken under sommaren ämnade ligga
kvar vid universitetet och plugga."
Då barnen hörde detta, slogo de en ring
omkring den stora, vackra hunden, klappade
och smekte hans brunraggiga rygg och sade
deltagande:
— Stackars lilla Cajus! ska husbond’ resa
ifrån ti ig V
Och de sågo in i hans kloka, ögon, där
de tydligen tyktc sig läsa sorg och
bedröfvelse Öfver husbondens beslut; och den lilla
minsta läkte till och med inbjudande fram
sina små friska läppar till en vänskaplig
kyss. Men Cajus förstod ej denna tydliga
invit, han sneglade blott förläget på sin herre,
som skrattande bad den lilla ursäkta hans
hunds oartighet men han var inte van
att umgås så förtroligt ined små flickor.
Trots denna skenbara ovänlighet var dock
Cajus — försäkrade ban — den mest
trofasta, oegennyttiga vän man kunde tänka sig.
Och så berättade magistern för sina
uppmärksamt lyssnande åhörare det ena draget
efter det andra af vänfasthet, klokhet och
rådighet, som hans hund vid inånga olika
tillfällen visat.
Under bela tiden låg Cajus med hufvudet
utsträkt på framtassarna halfsofvande och,
som det tyktes, fullkomligt oberörd af så
väl husbondens lifliga skildringar om hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
