- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Åttonde Årgången 1892 /
158

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

158

nva trollslända!».

N:o IS

Men nu vill jag ty längre ställa er
nyfikenhet på prof, utan i klara ord berätta min
saga för er.

Ni mins väl att jag för ett och ett
halft år sedan talade om elt ställe som fans
i llelsinge invid Dickursby station, och som
jag gärna ville köpa för Paul Joachim
Hemmets räkning.

Jag beskref för er, huru vackert det var.
med sina höga majestätiska granar och
tallar, sina blomsterrabatter ocli vackra vägar
i parken, och huru bekvämt med sina två
boningshus, iskällare, 51 goda brunnar,
bagarstuga och uthus samt sitt läge vid god, jämn
viig, endast 10 minuter nån stationen.

Jag sade er äfven, huru omöjligt det var
för oss att köpa det då, då ägaren fordrade
15,000 mk för det. ja t. o. m. Ki,000, ty
lösegendomen, som vi gärna kunde undvara,
skulle tagas med.

Sen dess ha vi genomgått svåra tider i
Hemmet. Barnen ha haft skarlakansfeber
och andra sjukdomar, och det just vid en
tid, då färjbron öfver ån bortryktes af den
våldsamma värströiunien, så att läkaren, soin
efterskickades, måste fara 0 verst om kring,
och sade, att det var oförsvarligt, att ha ett
barnhem på ett så omöjligt ställe.

Det kändes tuiigt för inig att höra detta

— isynnerhet då Hemmets föreståndarinna
och jag genomsökt hela Helsinge för att
finna ett passligt ställe, och alt förgäfves. —

Så gick jag en dag — efter det jag i
min nöd ocli oro bedt Gud själf utsöka ett
ställe för oss på gatan försänkt i djupa
tankar. Di stannade plötsligt 2 fruntimmer
framför mig, och ilen ena sade: Fröken,
köp villan i Dickursby för barnhemmet! Nej,
sade jag, den är för dyr. -Vi lämna den
för 12,600 ink iläll herrskapet tar den, och
lösegendomen behöfver ej tagas med, svarade
hon. Jag gick hein for ut och såg än
en gång på villan, såg på ännu två andra
ställen där i närheten, som als icke passade

- kom tillbaka till Helsingfors tog emot
alla Villans papper — förde dem till en
advokat att genomses, och några veckor
derpå var köpet afgjordt och Hemmet ägare
till det länge efterlängtade, vackra
Vinter-backa, ty sä heter det. — Men förrän jag
kunde besluta inig för köpet, uiåste jag
rådfråga några vänner, som ha lika stor talan

i saken som jag och — de tykte att köpet
var litet vågadt, då husen fordrade så stora
reparationer och vi hade försmå medel Jag
blef nedslagen och funderade hit och dit
ville ej låta den goda biten gå mig ur
händerna — ingen af dem visste ändå så bra
som jag, huru svårt hemmet liade haft det
på det gamla stället. Hvad skulle jag
göra? — Jo, jag gjorde det enda som kan
hjälpa - jag bad Gud råda. Detta var en
lördag afton. Jag tänkte äfven för mig själf
— godt vore det, om jag kundu få ett riktigt
tydligt yltte tecken på, hvad jag skulle göra
t.. ex. ett litet oväntadt penningebidrag.
Med dessa tankar somnade jag på
lördagskvällen.

Nästa morgon satt jag vid kaffebordet, då
det ringde och 3 små flickor frågade efter
mig. Jag gick ut att höra efter deras ärende.
Två af dem voro Karin och Greta v Frenckell,
som tillsammans med sin bror Karl samlat
50 mk för Hemmet, hvilken summa de två
små systrarna nu Öfverlämnade till mig.
Jag sade dem då, att Gud användt dem som
små sändebud till mig, ty nu visste jag, att
jag gjorde rätt uti att besluta mig för köpet. —

De största summorna till köpet hafva
lämnats af: fröknarna Martinau samt deras
syster, professorskan Tigerstedt i Stockholm,
öfver 2,000 mk: af små gossarne Hcintz och
Kurt von Nottbcck från Lielux gård iuvid
Tammerfors, tillsammans 1,000 mk, af
Finlands barn såväl här i landet som i
Petersburg 1,200 mlc. Den öfriga summan har
växt, ihop genom vänners och bekantas samt
syskons och egna bidrag. 2,600 mark
betalade jag genast ut. Den 2 januari 1893
betalar jag ut 5,000, och så återstår ännu
eu skuld om 5,000 mark, hvilken jag hoppas
ni, små hjälpsamma Sländvänner, gör ert
bästa alt hjälpa oss afbetala så fort som
möjligt. Den andra September flyttade vi
in i vårt. nya hem Fyra af rummen, som
vi ämna bebo i vinter, måste litet repareras
nu genast för att barnen ej skola frysa
och i bagarstugan måste en bykgryta
inmuras, ty vi ha ingen bykstuga. Alt detta
kostar, men kan ej undvikas.

Vintern står framför oss. Skördarna hafva
varit dåliga. Vi hade sått ut l1 tunna
potatis — och skördeii var — 8 kappar!
Således en stor förlust. Men vi dela ju bela

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:34:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1892/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free