Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svalget, och ut träda i spöklikt blått sken män, som
stanna i beräknade ställningar eller driva omkring
med sina runda, mjuka mössor och rockarnas eleganta
uppslag vårdslöst skjutna åt sidan, blottande vita
skjortbröst och en och annan glimmande diamant,
och sorlet av deras lätta ord och säkra, sorglösa skratt
blandas med vågornas dova brus, lägger sig upp på
kammarnas breda rygg och förtonar långsamt i fjärran.
Så visst som något äro dessa två
svensk-amerikaner! Här, tätt intill, se hur de pusta i
middagstoalett och snegla åt akterdäck, där deras själar
naturligtvis höra hemma, kraftiga och underklassiga som
de se ut.
Glammet därifrån tycks tränga rakt ned i deras
hjärtan. Varför icke småländska vallgossehjärtan?
Icke osannolikt.
Men nu draga sig molnen samman över
mastkorgen på allvar, det strömmande vattnet går över från
silver till blanksvart, och människorna upplösas i
betydelselösa skuggor.
Själva den förnäma fru abbedissan här vid
relingen, hon som hittills trotsat himlens alla nycker, nu
lägger hon bort bandet av... åja Walter Scott, det
är lätt att se, och blickar kallt och stillatigande
framför sig utan att röra sitt stolta dokhöljda huvud.
Bredvid stirrar den uppvaktande nunnans slutna
anlete utåt vattnet, hennes händer vila i skötet, också
hon tyst, orörlig, betraktande.
Således stora världen härute, detta mellandäck,
en mättad, solid, oåtkomlig och handfast värld, Bah,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
