Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag har pengar, Tore, du!
Han visste icke riktigt, hur han skulle taga det.
— Har du pengar? sade han besvärad, det var bra,
för jag har rakt inga.
Det visste hon ju, men det var ändå obehagligt.
Hon tvingade sig att säga raskt, kamratlikt:
— Usch, jag har mycket pengar, gissa.
Han såg misstrogen ut. Hundra kronor kanske?
— Åh, mycket mer.
— Säg då.
— Tvåhundra dollars!
Med ens kom det något så ljust över honom, att
Louise drog på munnen. Ett sådant barn!
Men det var ändå underligt beklämt, och varför
var han så hemskt illa klädd?
— Nu måste vi härifrån, ropade Tore
handlingslysten. Hans hållning hade blivit manligare och
bestämdare.
Som han avlägsnat sig för att fa fatt i en
tullsnok, stod plötsligt finnen där andfådd och upphettad.
— Stackars lilla fröken!
— Min fästman är här, sade hon och blev
alldeles röd, ty hon var i dödlig ångest för att
ingenjören skulle få se Tores grova yllekavaj och tarvliga
filthatt och därtill en högst tvivelaktig krage.
Hennes reskamrat förvånades.
— Är han?! Jag gratulerar. Ja, kanske få vi säga
farväl då, fröken, tillade han tveksamt, men bör inte
fröken ta in på vårt hotell i alla fall?
— Min fästman hjälper mig naturligtvis till rätta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
