Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öppen dörr, som ledde in i ett trångt, skumt rum,
möblerat med sjaskig elegans.
En herre i frack och vit halsduk och ett spätt
fruntimmer, iklätt en frasande massa skär linong med
vita spetsar reste sig långsamt från sina spelat
likgiltiga ställningar i länstolar och sågo frågande ut.
Louise, som ansett sig lika hemmastadd i språket
som en inföding, överlämnade när det gällde saken
till Tores stammande tunga. Under tiden iakttogos
de skarpt, som om de utstått ett polisförhör.
— Tja, sade herrn slutligen högdraget och stödde
armbågen skådespelaraktigt mot kaminhyllan, vi ha
händelsevis två rum lediga, det ha vi, me-en damen
och herrn äro således icke gifta. Jag skall säga er, min
herre, att det här är ett synnerligen aktningsvärt ställe.
Louise kände sig skrattlysten, men Tore blev arg.
— Jaså, jaha, men det är inte tillräckligt
aktningsvärt för europeiskt folk, utfor han blint och retade
sig över, att han icke kunde finna något dräpande,
adjö min herre.
Detta stötte på intet sätt den frackklädde. Han
vidrörde Tores arm och sade, när han såg att det
var allvar, med den öppenhjärtigaste min, godmodig,
nästan skämtande:
— Min bäste herre, tror ni inte jag ser, vad folk
går för, jag såg genast, att ni var en gentleman, och
min hustru är förtjust i damen, vi ska komma
förträffligt överens. Missis Smith — en storartad
åtbörd — var god och visa våra unga vänner de rum,
vi kunna undvara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
