Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 INLEDNING.
— Vi ska hoppas det.
— Ja men, sade hon hetsigt, hoppas?! Du är ju
alldeles tvungen att ha en.
— Tvungen, fa-an, avbröt han, förargad över alla
kyparnas blickar, dem Louise bemötte med en
främlings hela vårdslöshet. Folk tittar på oss.
Hon blev naturligtvis sårad över tonen, och de
gingo ut mulna och tysta. Larmet på gatan föreföll
nu som en vardaglig sak, Louise tyckte att
ingenting rörde henne mer, och denna stämning verkade
lugnande på nerverna. Hon böljade smått fundera
på, om det vore så omöjligt att vänja sig vid denna
billiga trakt. De växlade endast affärsmässiga ord,
under det nu den stora jakten begynte i husen
vid tvärgatorna uppåt tredje avenyn. Som i ett
kaleidoskop besågo de en röra av möblerade rum,
alla varandra lika beträffande dålig luft, sängarnas
halvrena utseende, mattornas solkiga slitenhet och
prisens oskälighet. Den inneslöt en hel
livserfarenhet denna inblick i Newyorks nederstads innandömen,
men de nygifta hade plötsligt blivit intresselösa för
livet. Morgonens friska känslighet och nyfikenhet
hade bytts i undergivenhet inför en nödvändig
uppgift Dessa ängsliga, feberögda, smilande eller skyggt
frånstötande värdinnor, dessa innandömen, som talade
om en storstads smygande hemligheter, och där röda
gardintrasor täckte fönstren och fräcka, stundom
målade och halvrusiga kvinnor utbredde sin svada,
medan undanskyndande karlsteg bortdogo inåt skumma
vråar — dessa grymma, halvklädda äkta män, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
