Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
FÖRSTA KAPITLET.
flöden slingrande sig in mellan böjliga strån,
omgjutande trädstammar, silande sig igenom rika, luftiga
kronor, omsvepande hela jorden med glatt, eteriskt,
sprakande blått i alla skiftningar. Det är hissnande
fritt, det är svindlande högt till den lågande solen.
Arla, innan daggen torkat in, råder ystert liv på
vägar och stigar. Halvvilda »tramps», som sovit
utmed järnvägsskenorna, boija vandra mot kullen,
under hojt och skrik galoppera negerpojkar vall på
osadlade hästar, knallskott eka över markerna och
järnbrukets enskilda tåg kommer rusande och
rasslande nedifrån staden och stannar vid den stora svarta
porten nära strandpilarna. På plattformen stå
männen packade, hänga, skrattande små hårda skratt, ut
över grindarna och svänga skojfriskt med sina
mat-tinor. I de breda slagskuggor, som ännu vila över
ängsmarken, skynda flera arbetare till, de komma från
förstaden, vägen tar endast tio minuter och löjligt
att anlita tåget, yankeedjävlarna äro minsann lata
fan. Breda över bröstet, breda över käkarna,
rödletta och blekögda trampa de lugna sönerna av
dimmig nord sumpiga, nötta stigar. De gå tungt och
vaggande, sätta starkt över stenstängslen, kliva
klumpigt över stättor och betrakta den blå floden, de
yviga träden, den flammande skybranden österut som
vore det någonting alldeles i sin ordning, och som
hade de sett allt detta hela sitt liv.
En man från bruket möter dem, han är ljus som
de men icke klädd i arbetskläder, karlarna se
misstänksamt på främlingen, de ha mött varandra förr,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
