Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA KAPITLET.
71
vilket alltsammans mottages med stormande
skrattsalvor.
Här och där avsides sitter en fattigt klädd
kva-dronflicka, skön som en gudinna, hon blickar med
drottninglikt trånande ögon avundsjukt på de
civiliserade aphonorna och lidelsefullt bort mot honom
där, kusinen, en ljushyad sprätt med ett ansikte, vars
utsökta skönhet allenast trollat honom, fattiglappen,
in i den högtonade kretsen.
Från djupet av de långsträckta trädgårdarna vid
gatan brusar hela tiden musik. Töre Hultman
stannar och ser dit ned, färgspelet stiger honom åt
huvudet, hans blå djupa ögon stirra av längtan. Vad
han ser är värdigt den styvaste färgkonstnär. Mot
allt det skrikande och sammetskuggade gröna stå
de bjärta dräkterna, de pittoreskt hopkomna, kritvita
tälten, där sönderskurna vattenmeloner lysa som
purpurtrasor ur dunklet. Mellan träden spraka
spisel-flammor underligt blekrött mot solens gull, långa
räckor av bord, täckta av solkiga dukar, stå mot
vitmålade plank, skuggade av träd, och ned genom lövet
hoppar solskenet lekande med rubinröda frukter.
Kurtisen vaggar i vällustig middagsmättnad fram på
klumpiga fötter, svarta fauner vältra och vräka sig,
stoja, äta och dricka och göra sig lustiga,
överrösta prästen, som klädd i lång kaftan står på en
pall inne i det gröna och sjunger Sankey. Gud så han
skriker! Och vid omkvädet klappa åhörarna i svettiga
händer, dåna med fötterna, ropa, rulla med ögonen,
kasta sig ned och rulla även sina frodiga kroppar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
