Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
FÖRSTA KAPITLET.
porna äro redan fullsatta av män i skjortärmar och
ljusklädda kvinnor.
Framfor Hultmans bostad, ett stort, vitt hörnhus
med slingerväxter nedhängande frän balkongen, sitta
inackorderingarna samlade, ingen rör sig eller
erbjuder dem en plats, var och en ser upp för sig själv.
Damerna luta sig i luftig välkammad prakt mot
väggen och sträcka sina smala fötter långt ut.
— Vi ha varit och sett på dem, det är makalöst
måleriskt, säger Louise strålande, där hon står framför.
— Ah, tycker ni det? svarade de och se kallt på
henne. Det förskräckliga, smutsiga folket.
Det är intet tvivel om att de själva se
obeskrivligt rena ut.
Louise rodnar, tar av hatten, och Töre och hon
ströva arm i arm ett stycke nedåt gatan. Hon är så
besynnerligt känslig denna tid, kan kvickt som en
tanke lyftas i himlens höjd och sänkas i
avgrundsdjup, känner, känner, känner, vädrar upp stämningar,
glädje och sorg, dofter, färger, gläds av allt, som
lyser och glöder, men stötes bort i nästa minut,
alltsammans väcker hennes avsky, och hon glider över
i en stilla, sorgsen trånad, som drager själen upp
mot idel luftblått, ljustomt.
Ibland undrar hon, var hon är. Hela denna
sydliga främmande värld, mättnaden, rikedomen, är då
något fantastiskt och oregelbundet, som hon icke far
fäste i. Människornas hela tankegång är så olik
hennes, allt vad de vilja, se, tala, älska och ringakta rör
sig utom hennes område, det är som stode hon med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
