Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io6
FEMTE KAPITLET.
och en tanke skjuter upp i Louise Hultmans hjärta
och vållar smärta: lika helt skall denna främling i
morgon ge sig åt en annan.
Litet senare ligger den unga modern fin och
luftig med ett uttryck av intresse i sina förgråtna ögon.
Den fetlagda irländskan tassar på mattan som en
husvarm katt, smygande, renlig och smidig. Hennes
ögon äro små och gröna med ett svårtydbart glitter,
läppen skuggas av mustaschbildning, och munnen är
insjunken av brist på tänder. När hon äntligen fatt
bukt på allt, som i sjukrummet tyder på fantasi,
slätar hon sig nedåt höfterna, vecklar ut sitt vita, stärkta
förkläde och försvinner leende som ett solsken. Töre
kommer in och stänger dörren.
Han störtar fram och kastar sig handlöst och
gråtande över sängen. Med sina svaga händer makar
Louise undan den tunga bördan, som gör henne
obehag, ligger sedan och far förstrött med fingrarna
genom Tores hår.
— Vad hon är söt, viskar hon drömmande.
— Vad? frågar Töre i snyftande ton. Han tror att
hon yrar om barnet.
— Jag säger att missis Donnovan är så söt.
Töre lyfter sitt tårsköljda ansikte — att hon kan
skämta nu.
— Sköter hon dig bra, är hon god nog, säger
han litet avkyld men ansträngt milt.
— Hon är så söt, söt, Louise rodnar till, kommer
hon inte snart?
— Du har ju mig. Hennes man reser sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
