Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i68 åttoNDE KAPITLET.
— Ah det är ingenting annat, än att nu är allting
slut för oss, vi ha gjort en kapital dumhet.
Hon tycker att alla människor se så underliga ut
och att allt, vad de företaga sig, kommer henne så
ytterligt litet vid.
— Det är ett skojarpack, jag har varit en dåre,
en idiot, nej, man duger inte här ute. Hela annonsen
var en list. Det hade brutit ut en tillfällig strejk,
och för att kunna sätta hårt mot hårt narrade de hit
folk från Östern, vi var tolv stycken olycksfåglar
däruppe. Men i lördags gick hela bunten strejkande
in igen. Bossen skrattade mig i synen, tysk djävul
förstås! Jag bad honom, det var med det värsta jag
gjort i mitt liv, men det var för din skull, min kära
Louise.
— Ah du ville väl inte svälta ihjäl själv.
Deras ord kommo stötvis, hårda, under det de
trängde sig fram på de larmande gatorna.
Tores hår klibbade vid hans upphetsade ansikte.
— Jag hade nöjt mig med vad som var, jag är
född arbetare, och det var mer än gott för mig,
vansinne det här att kravla sig upp dit man inte hör.
Ne-ej, så mycket är säkert, nu är det slut med mina
målarfanerier!
— Jag tycker vi ha annat att göra än att ge
snärtar.
Tonens veka lugn drog Tores stora, uppjagade
blick till henne.
— Louise, hur mycket ha vi?
— Omkring elva dollars.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
