Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åttonde kapitlet.
i65
nom: Stanna på er plats några år, mister van Beer,
tills ni fatt ihop nog pengar att öppna en ateljé,
sedan gå på i Guds namn, säger jag. Men det är
omöjligt. När han suttit och målat madonnan ett
halvt år, griper honom oron, han står inte ut med
yrket, han reser till landet och målar konst, tills han
inte har en styver och får boija om igen. En
sommar hade han legat nere vid Atlantic City, och på
hösten kom han till mig med hundra stycken
fruntimmershuvud, små miniatyrer, elegant inramade, de
var förtjusande herre, ädelt, utsökt utförda. — Nu ska
jag göra affär, sa han. De här huvudena begär jag
100 dollars stycket för, det är det minsta de är värda.
Well, en månad därefter satt han åter hos mig och
målade gipser. Konsthandlarna hade bjudit honom
50 dollars stycket, men han låste in sina porträtt och
talade aldrig mer om dem. De är värda 100, sa han.
En sådan karl förtjänar aktning. Vi amerikaner skaka
hand med honom och säger: hade vi fler sådana,
vore vi räddade. Men han har otur, hans lynne,
hans natur går inte ihop med omständigheterna, det
är otur.
Töre satt drömmande och litet dåsig av den för
honom ovana druvan. Han visste icke vad det var,
som gjorde honom så underligt beklämd. När man
hörde om andra, var det dock något som icke
överensstämde med ens eget fall, och så var allt osäkert
som förut.
— Ja, man har olika natur, och man når ändå
inte högre än man är skapt till, mumlade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
