Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i68
åttonde kapitlet.
Han fick tårar i ögonen, den underliga slappheten,
som behärskat honom i dag, löstes i varm vekhet.
*
— Ock Louise, säg nu, vore det icke mycket
lyckligare, om jag t. ex. ginge ut till Blue Point och
försökte fa arbete på järnbruket, vi kunde få ett
litet hus...
— I rad med alla de andra, skar fru Hultmans
kalla, nyktra röst in i hans bevekande tonfall. Hon
satt i den nötta morgonrocken och lagade handskar.
Utan att säga ett ord hade hon mottagit nyheten.
— Ett litet hem, Töre skälvde och torkade med
avigsidan av handen bort det våta i ögon^ säg,
vore det inte tusen gånger mer tillfredsställande än
den här jakten, efter vad? Du ser nu, vart hinna vi?
— Jag skall säga dig, Töre, sade hans hustru och
lade sin knutna, magra hand rakt utsträckt på bordet.
Orden kommo kraftfullt, och i hennes ögon stod
något helt och samlat. Jag skulle kunna ge upp mitt
liv, jag har böljat att bli rädd, skuggrädd för ödet,
inte mitt öde utan ditt. Men det är detta, att du
har en sådan förmåga att ta det som inte finns och
göra till ditt, och det är hemskt. Du vet, att du
själv tyckte det var förfärligt den där veckan, när du
stod bland allt slöddret på bruket, du tror att du
trivs med det låga, men du gör det inte i grunden,
inte i längden, därför känner jag, som om jag måste
hålla ut.
Tores ögon stirrade halsstarrigt på mattan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 21:34:48 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nyavarlden/0174.html
