Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tionde kapitlet.
lägga sig, innan påspädningen vidtog. Bovik såg
synnerligen viktig ut, när han sedan gick omkring
och hällde i glasen med en elegans och en
tjänstaktighet, som var rörande.
Sedan satte han sig i sitt vanliga hörn och strök
sitt långa, bruna skägg.
— Nå Bovik, ska de inte vara ett glas.
— Tackar så mycket, svarade sadelmakaren
oföränderligt genast och fyllde uti. Erfarenheten hade
lärt honom att icke vara nödbuden, emedan det då
kunde hända, att han fick sitta där med sin
blygsamhet.
— Jag har lagt bort att dricka öl, avvisade herr
Silfversvan med iskall värdighet. Min hälsa lider av
alkohol, förklarade han för damerna i lätt
självmed-lidsam ton.
— Hu hu-hum, småsjöng herr Berg menande, du
dricker väl ändå ett litet glas, vaba?
— Inte ett enda. Herr Silfversvans sätt och min
voro förkrossande, då han på det artigaste överräckte
fatet med köttbullar till fru Hultman.
Louise satt tyst och åt fort, med god aptit.
Hon såg smal och spenslig ut, bröstet hade plattnat
och luggen instoppats under knuten på hjässan. I
hennes gång och rörelser låg feberaktig raskhet,
kläderna voro hårt begagnade och sågo ut att ha
blivit påsatta i största hast. Men i det allvarsamma,
snipiga ansiktet glimmade ögonen vidvakna. Hon
ansträngde sig tydligen att stå på omgivningens
ståndpunkt, sökte ängsligt göra sig så anspråkslös och
23—171248. Ang er e d-Strandberg, Den nya världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
