Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tionde kapitlet.
I»3
man nog inte för sig, fast en nu nästan glömt bort,
att en kommer från bättre folk. Men en far vara
glad en lever och slipper lasarettet, herr Hultman.
*
Med obestämd förkänning av något tråkigt
öppnade Töre dörren till sitt rum. Hans min hade
något förläget, hans hållning något av våt hund.
— God afton, Louise lilla, sade han vänligt skyggt.
— God afton. Hon satt och skrev och räknade
och såg icke upp.
— Fick du vad du skulle ha?
Hon svarade icke, gjorde färdig sin beräkning
och tog upp bokremmen med en åtbörd av
ansträngning, som hon just icke bemödade sig om att dölja,
samt släpade den åt klädskåpet till.
Töre skyndade fram.
— Jag skall... men min kära vän?! Varför tar du
med dig ut så många på en gång, du kan ju ändå
inte avlämna dem?
Hon förde undan honom och kastade in packen.
Orden trängdes på tungan.
— Många?! Hur många tror du jag fatt nej av,
fast de en gång beställt.
Han gick av och an, hans ansikte liksom sjönk
in, ögon, kinder, panna.
— Vi passa icke för Amerika, sade han mörkt.
Då brast det löst. Hon stod stödd mot väggen
med båda armarna sträckta framför sig, blek oqh
tunn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 21:34:48 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nyavarlden/0189.html
