Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tRETtonde kapitlet.
185
fått det så släpigt! Men jag måste ut i regn och
blåst jag, i hetta och kvalm, vågar inte sitta, om de
bjuda mig, för då kunde det komma för litet pengar
hem till min herre och man. Och att tänka på vad
det är för slags böcker, om de ändå vore värda att
man led så rysligt — men den äckligaste smöija, och
så måste jag ljuga och säga hur utmärkt, hur ... Gud
är detta jag, jag?!
Hon skrek snyftande till och slog händerna för
pannan.
Töre hade icke rört sig. I hans askbleka ansikte
var allt slocknat. Plötsligt for hans knutna hand i
luften, och han ropade klart och ljudligt:
— Förbannad vare den landsmans-usling, som
nekade låna mig 4 dollars den dagen, då jag ämnade
telegrafera till dig: stanna.
Louise såg upp och frös till.
— Är detta sanning, gjorde du det, Töre? sade
hon genomträngande, i vanlig ton.
Han nickade.
— Ja, det gjorde jag.
Det blev dödstyst.
Om hon åtminstone kunnat taga stort på detta,
som egentligen gjorde hennes liv till en enda
karikatyr! Men för sent, hon förmådde icke resa sig
enkel och värdig. Hon kom med utslitet tal om
hur förfärligt det var detta, att hela hennes
livsgärning kastades tillbaka. Och orden smattrade som
hagelskurar omkring Töre. De gjorde intet intryck,
24—171248. Ang er ed-Strandbergs Den nya världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
