Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tRETtoNDe kapitlet.
215
De gingo framåt snabbt, nästan muntert.
— Får jag hålla er hand? sade Louise barnsligt.
Hon kände en egendomlig ro, och kvällsluften
svalkade härligt hennes brännande huvud.
— Visst, visst, sådan liten lustig toka ni är! Den
unga flickan tog skrattande fatt om hennes
fingertoppar.
Louise började:
— Inte må ni tro att det här är vanligt, att vi
alltid är så livade, menar jag, det var ju en så’n där
dum överdådig middag, men amerikanerna dricka i
smyg, sägs det.
— Gör de? Miss Hy ne såg med sin klara,
skimrande blick ned i svenskans ansikte. Det händer nog,
amerikanerna gör allehanda dåliga saker, fast jag,
min släkt, mina bekanta aldrig hört talas om sådant,
det kan jag försäkra er. Jag vill också råda mina
landsmän att dölja saken mycket väl, för det kan
jag säga er, madame, att en sann amerikansk kvinna
(med vilken ljus stolthet hon uttalade ordet!) kan
icke tåla spirituösa i sitt hus, det ligger i blodet,
hon är född med avsky, med hat till sådant, vi få ju
överse med fel, men det här är något annat än ett
fel. Om jag en gång sett en man, som inte är herre
över sina tankar och sin handling, så har jag sett
djuret, den förfarliga fulheten, jag har liksom satt
min fot på hans nacke, känt honom som
underlägsen, jag kan aldrig mer tänka på honom som min like.
— Så förfärligt hårt, ropade Louise.
— Men madame, svarade amerikanskan stolt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
