Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trettonde kapitlet
219
han å herr Halidéns vägnar överlämnade 10 dollars.
Nå ja, räckte alltid till medikamenten
*
Nu är det som hade det varit natt så länge, länge.
Hon har oupphörligt druckit whisky och is, och ljus
har brunnit. Den förfärliga värmen känner hon icke,
men hon hör någon säga långt långt bortifrån, att
karlarna ligga med is under sängarna, och att
ambulansen hämtat två av männen, som fatt solsting.
Annars hör hon stort ingenting annat än ett evigt,
ljuvligt brus. Ibland ligger Töre vid hennes bröst och
gråter, och då hon ser upp, stirrar han på henne med
insjunkna ögon, där livet tyckes slocknat.
Då och då fylls rummet av en svag doft. något
frasar, viskar egendomligt som en vaggsång på havet.
I rummet kommer som ett milt lugnt sken, en ro
som hon söker fasthålla. Två ögon blicka rakt in i
hennes, någon tar i henne smekande ömt. Hon
blickar till sidan, där nickar mot henne några jätterosor.
— Stackars lilla fågel, men det blir snart bra
igen, cheer up, där ute är så grönt och himlen blå
och solskenet fullt av guld, cheer up. Hon hör
alltsammans genom bruset.
— Är det miss Hyne? säger hon och räcker ut sin
skelettmagra hand.
— Ja, det är Pauline Hyne. Louise sluter ögonen,
så sövande mjukt det låter.
— Snart, då ni är frisk, för jag er upp på min
skattkammare, cheer up.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 21:34:48 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nyavarlden/0225.html
