Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
TRETtONDE KAPITLET.
vasst. Det skalv till inom henne, när det råa ordet
halkat över läpparna, men never mind, vad betydde
det mer än annat? Jag har inte mött en enda »förädlad»
människa jag, alla visa de sin värsta sida, den har
aldrig känt livet, som tror att det fula förädlar.
Damerna, fullständigt bragta ur fattningen,
stirrade på henne, men hon sprang upp på
sovkammaren.
Då visiten var över, ställde sig missis Vesterberg
och synade småplaggen mot dagen.
— De här trasorna kunde jag köpt själv, skojade
hon, om de gett mig en liter whisky i stället.
Louise kände så starkt äckel, att hon gick ifrån
henne in till faster Ulla.
Gumman stod och tvättade, vid dåligt lynne över
det tidsödande springet hos Vesterbergskan.
— Förr mäktade en hålla rent här, men nu med
allt inhyses, en fatt på halsen, lever en som i en
grisstia.
Louise låtsade om ingenting utan satte sig ute på
trappan med ett fång trasigt linne. När gumman såg
Louise sitta där bekvämt med sin eviga lappning,
som icke kunde kallas för göromål, rann ju alltid
sinnet på henne. Men i varje fall bäst som det var.
Louise visste, att hon besparades en hel del genom
att slippa eget hushåll.
Men slutet? Slutet?
Hur, var, när?
Hennes trötta, svårmodiga ögon försjönko
någonstädes långt ut på prärien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
