Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETtONDE KAPITLET.
275
miljer, dit hon av Pauline Hyne blivit
rekommenderad. En dag gick hon till ett hus och ringde på. Ingen
var hemma, hon lämnade sitt jämte miss Hynes kort.
Några dagar därefter kom till Tores affärslokal, den
enda adress Louise velat uppgiva, en vänlig inbjudan
till henne och hennes man. Men de hörsammade den
aldrig. Huru kunde de göra det? Skilda som eld och
vatten äro emigrantens och den bildade amerikanens
förhållanden. Fattigdom och förtjänst äro ännu för den
gamla stammen två oförenliga begrepp. Republikens
uppgift är ju att uppväga varje art och grand av
förmåga med den röda metallen, och naturligtvis antas
den även fylla denna uppgift. Vad vunne Hultmans på
att underhålla ett dylikt umgänge? Även om
människorna vore änglar, ingenting annat än
förödmjukelse. Att hålla sig uppe genom lögner var för
ansträngande. Friheten vore bättre, vore den enda
gåva livet skänkt dem och hade blivit dem svartsjukt
dyrbar.
Så länge den stora utställningen i Chicago
varat, hade ropet på Amerikas dystra tider kvävts i
jubelskränen från Jackson Park, för en kort sommar
höll nationen andan, tidningarna tego, nödens skri
nedpressades.
Men den brast, den konstlade fördämningen.
Rasande störtade den frigjorda floden fram över landet,
steg över bräddarna, högre och högre.
Affären, där Töre Hultman arbetade, hade sökt
hålla sig uppe ett gott stycke ut på vintern 93—94.
Då kom Töre hem en dag, butiken var stängd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
