Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETtONDE KAPITLET.
291
gör till mitt, men du är nog av en annan ras, jag
är för enkel.
— Du är målare, sade Louise kort och spänt, just
det, Töre, du skulle ha druckit in mina drömmar och
blivit konstnär, åh, hur jag sökte ingiva dig, ge dig
min vilja, min kraft.
— Du?! Tores ögon vändes onaturligt stora mot
henne. Har du givit mig dina drömmar? Du har
hetsat mig med ord, som man hetsar en hund, men
aldrig givit dig själv.
— Har inte jag givit mig?!
Schalen hade fallit av den magra halsen. Hon
gled ned på golvet med sammanknäppta händer som
ett barn.
— Land, fränder, icke en längtan hem ens, delat
elände, bekymmer, modig.
— Ja, du är modig, Louise, Tores ögon glimmade
som av feber, modigare än jag, du är född fri, du
har haft det ljust och fritt från barnaåren, jag har
haft stryk och elände och skällsord, annat minns jag
inte. Du är segare också, jag har lagt märke till
att rasfolk alltid är segare och uthålligare än vi andra
fattiga djävlar, allt har kommit på er lott!
Hon hörde icke på, hon var helt inne i det, som
rörde henne själv.
— Icke givit mig?! upprepade hon med växande
bitterhet, jag har försvarat dig mot mitt folk, gjort
dina åsikter till mina, också när jag därigenom kvävt
något inom mig, jag har lagt av mitt och blivit grov,
simpel för din skull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
