Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Kapten Sinclair besöker Campbells farm och Alfred Fort Frontignac
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 145 -
rådligt att meddela er far och Henry vad vi nu
avhandlat, det må ni själv avgöra. Såsom jag förut
sagt, tror jag icke, att ni mycket behöver frukta ett
allmänt anfall; det är för sent på året, och vi veta,
att rådplägningarna blivit avslutade, utan att
någonting blivit avgjort. Vi hava endast att befara anfall
av små stråtrövareband, och jag tror, att ni äro
tillräckligt starka både till antal och i avseende på er
bostads försvarsverk för att med framgång hålla
dem stången, såvida ni icke bliva plötsligt
överraskade. Det är allt vad ni hava att frukta; och nu
då ni blivit varnade, är halva faran redan
överstånden.
- Jag lämnar er nu, kapten, sade Martin, ty jag
ämnar i afton gå bort till gamle Malachias. Enligt
mitt förmenande är ett anfall mera att befara mellan
tiden för bladens fallande av träden och snöns
fallande än efteråt. Ju förr jag därför varskor
Malachias, desto bättre är det. Farväl, sir.
Kapten Sinclair och Alfred fortsatte sin väg till
fästningen. De hade slutit ett fast vänskapsförbund
och meddelade sig med varandra alldeles
oförbehållsamt.
- Ni kan ej föreställa er, Alfred, sade kapten
Sinclair, huru er familjs egendomliga belägenhet
sysselsätter mina tankar. Det stöter verkligen nära nog
på vansinne å er fars sida att föra er mor och kusiner
till en sådan plats och utsätta dem för sådana
försakelser och faror. Jag kan knappt sova om
nätterna, då jag tänker på vad som skulle kunna hända.
N. C. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
