Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Brev från England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 154 -
någonting annat. Jag betraktade honom, då han
läste kapten Lumley’s brev, och jag uppfattade
mycket väl orsaken till hans allvarsamhet under en stund
efteråt. Jag känner mig nästan böj*d för att låta
honom återgå till sitt yrke. Det skulle vara
smärtsamt att skiljas från honom, men offret å hans sida
är mycket stort.
- Emellertid gör han sin plikt, svarade mr
Campbell, och för övrigt är det i närvarande stund
ovillkorligen nödvändigt, att han blir kvar hos oss. När
vi kommit oss bättre i gång och blivit mera
oberoende av hans hjälp, skola vi tala om saken.
Mary och Emma hade efter sin vana gått ut för
att mjölka korna. Det var en klar, vacker dag, med
en stärkande luft, som muntrade livsandarna, och
solljuset spred en behaglig värme på sådana ställen,
som voro skyddade för vindarna. Det var en av de
få vackra dagarna strax före vinterns inbrott. De
hade mjölkat sina kor och nyss släppt ut dem igen,
varefter båda satte sig med sina stävor framför sig
på ett block mitt framför Malachia’s hus, som nu
användes till kostall.
- Mary, sade Emma efter ett uppehåll, jag är
nästan ledsen över, att jag fått ett brev från miss
Paterson.
- Verkligen, Emma?
- Ja, det har gjort mig vankelmodig. Jag har
drömt i natt oupphörligt. Allting återkom i mitt
minne - allt, som jag helst önskat att glömma. Jag
tyckte, att jag var mitt inne i mitt så högt älskade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
