Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Brev från England - 15. Det första vargtjutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 158 -
dagarna korn sig familjen icke riktigt i ordning. Det
fanns så mycket nyheter i tidningarna, så många
minnen, som framdrogos vid deras genomläsning, så
mycket att tala om och diskutera, att ganska
obetydligt arbete blev utfört. Vädret började
emellertid nu bliva kallare, och under de båda senaste
dagarna hade solen ej varit synlig. Himlen bar ett
likformigt, dystert, högtidligt grått utseende, och
allting förebådade, att vintern stod för dörren. Martin,
som varit ute på jakt, bad dem vid hemkomsten att
förbereda sig på en omedelbar förändring i
väderleken, och hans förutsägelse besannade sig mycket
hastigt.
15. DET FÖRSTA VARGTJUTET.
n lördagsafton hade hela sällskapet samlats kring
brasan, ty nu var det kallare än det hittills hade
varit, och vindens tjut bland skogens träd bebådade
en nordanstorm.
- Vi hava snart stormen här, anmärkte Martin.
Vintern börjar för det mesta med en storm.
- Ja, och det här tyckes vilja bli en svår storm,
svarade Alfred. Hör, hur trädens grenar gnida och
skrapa mot varandra.
- Det är så gott att vi hämta våra snöskor ur
magasinet, sade Martin, och därefter skola vi se, hur
ni kan reda eder med dem ute i skog och mark, när
ni går på jakt. Ni har inte skjutit någon kanadensisk
älg ännu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
