Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 30. I strid med en puma. - Percival försvunnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 331 -
Litet brännvin hälldes utför hans strupe och bragte
honom till sans, och då han öppnade Ögonen,
varseblev han att Emma lutade sig över honom.
- Dyra Emma, så vänligt av dig att komma, sade
han och försökte resa sig upp.
- Rör dig ej, Alfred. De skola snart hava båren
färdig, och sedan blir du buren hem. Det är icke
långt dit.
- Åh, nu är jag stark igen, Emma, svarade
Alfred. Men du får icke stanna här i kölden. Se, snön
faller åter.
- Jag är tvungen att stanna nu, tills de bliva
färdiga att bära dig, Alfred, ty jag törs icke gå ensam
tillbaka.
Båren var i ordning, och Alfred lades därpå.
Malachias, Henry, Martin och John lyfte upp den.
- Var är Percival? frågade Emma.
- Han är blott ett litet stycke efteråt, svarade
John. Snöskorna besvära honom, och han kunde icke
gå så fort. Han skall vara här om en minut.
De buro Alfred in i huset, där mr och mrs
Campbell samt Mary väntade vid dörren under stor
ängslan. Stackars Emma var alldeles uttröttad vid den
tid, då de anlände, och gick in i sitt rum.
Alfred lades på sin bädd, och hans far undersökte
sedan såren, vilka han ansåg mycket farliga till följd
av att musklerna blivit så illa sargade. Mr Campbell
förband dem, och sedan lämnade de Alfred att
hämta den vila, som han så väl behövde. Alfreds
tillstånd upptog éå deras uppmärksamhet, att man icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
