Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 36. Mary Percival bortrövas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 406 -
avtrycket bättre. Detta är hennes fot, fortsatte
Malachias, sedan de gått en eller halvannan famn. En
skosula lämnar skarpare märke efter sig i gräset än
en mockasin. Vi hava icke något lätt att göra nu,
och om de andra komma, hindra de oss kanske att
finna något spår alls.
- Här är ett nytt, sade Smultronblomman åter
och lutade sig nära intill det korta, torra gräset.
- Ja, du har återigen rätt, barn, svarade
Malachias. Låtom oss bara följa det till foten av kullen
här, så skall det sedan gå lättare.
Under den noggrannaste undersökning och
omständligaste granskning fortforo Malachias och
Smultronblomman att följa det nästan omärkliga spåret,
tills de anlände till kullens fot, ungefär femtio
famnars avstånd från det ställe de utgått ifrån. Sökandet
hade försvårats, emedan intrycket av Marys fot, som
var lättare märkbart än de andras och hade väglett
dem några alnar, sedan icke mer kunde urskiljas,
och det var tydligt att hon blivit upplyft från
marken. Detta övertygade dem, att hon hade blivit
bortförd. När de kommo till kullens fot, kunde de
tydligen märka spåren av mockasiner, och genom att
mycket noggrant mäta intryckens längd och bredd,
utrönte de, att de tillhörde två olika personer. Dessa
fortforo de nu att följa, tills de anlände till skogen
omkring en fjärdedels mil från träsket, där de hörde
Alfred och Martin ropa hälla, vilket Malachias
besvarade, så att de snart voro framme hos honom.
.– Hur är det, Malachias?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
