Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 37. På spaning efter Mary
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 413 -
dade, innan de veta, att de äro anfallna. Vi skola
slåss med dem på indianskt sätt.
Mrs Campbell fortsatte sina frågor, tills Alfred
syntes vid ändan av prärien återvända med full fart,
beledsagad av kapten Sinclair och två andra män,
även till häst.
- Nu komma de, sade Martin, och de hava icke
förspillt någon tid, det är säkert.
- Stackars kapten Sinclair! Hans känslor äro
nog ej de angenämaste. Jag beklagar honom, sade
mrs Campbell.
- Han får emellertid taga saken kallt, anmärkte
Martin, ty annars gör han mera skada än gagn.
Alfred och kapten Sinclair stego av hästarna. De
hade tagit med sig två av soldaterna som voro väl
förtrogna med skogarna och förträffliga skyttar på
studsare. Nu följde ett några minuters brådstörtat
samtal, men tiden var allt för dyrbar. Alfred
omfamnade därför sina föräldrar, som, medan de
skakade händer med kapten Sinclair, i sorgsen ton
uttalade sina förhoppningar om deras medgång. De
sju deltagarna i färden voro nu samlade och bröto
upp för att sluta sig till Malachias och
Smultronblomman.
Dessa hade icke legat på latsidan. Den senare hade
sprungit tillbaka hem och hämtat båge och pilar,
och sedan hade de följt spåren genom skogen mer
än en mil, varefter de kommit till en liten bäck, som
rann genom skogen. Här var spåret försvunnet;
åtminstone kunde det icke upptäckas någonstädes på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
