Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 40. Marys äventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 458 -
hawk för att skrämma mig till lydnad. Jag var så
utmattad, att jag nästan skulle kunnat mottaga
slaget med tacksamhet, men jag tänkte på eder, min
dyra morbror och moster och ni andra, och beslöt
för er skull att göra ännu en ansträngning. Jag
gjorde det; jag ömsom sprang, ömsom gick en timme
till under förfärliga kval. Slutligen kunde min natur
ej längre uthärda plågan, och jag nedföll sanslös.
- Stackars Mary! utropade Emma.
- Jag har så ofta tänkt på dig, min älskade
syster, svarade Mary och kysste henne.
- Det dröjde nog en lång stund, innan jag kom
till sans, fortfor Mary, ty när jag gjorde det fann
jag indianerna ivrigt sysselsatta med att hopfläta
grenar till ett slags bår. Så snart de hade fått
båren färdig, lade de mig ovanpå den, och två av
dem buro densamma, hängande på en stång, som
de lade på sina axlar. Jag behöver knappt säga,
att färden nu blev angenämare, än den varit förut,
änskönt mina fötter voro i ett förskräckligt skick
och vållade mig mycken plåga. Den natten rastade
vi bredvid en bäck, och jag höll mina fötter i
vattnet två eller tre timmar, vilket minskade
inflammationen och svullnaden ganska mycket och jag
lyckades därefter att få en blund i ögonen. De buro
mig en dag till, varefter de ansågo, att de hade
gjort nog, och jag fick åter tillsägelse att gå. Jag
gjorde det i två dagar och kom sedan i samma
belägenhet som förut. En bår blev därför ånyo.
förfärdigad, och jag blev buren, tillf» vi anlände till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
