Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen: Påfviska Tiden - Påfviska Tidehvarfvet före Digerdöden - III. Om folkets tillstånd och landets beskaffenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRE DIGERDÖDEN. 113
Svartelfven, Gullspång, Klara, Norselfven, Borgvik, Jösseforsen
och Byelfven, dem de förut egt antingen under land- och
strandrätt eller ock brukat om hvarandra i enighet under samhäfd.
utan att draga derför några ordentliga skatter och tyngder.
Således måste väl värmländingarne nu vidkännas flera
besvär än de förut voro vana; dock har man all anledning tro,
det de i allmänhet mådde väl.
Åkerbruk och fiske med boskapsskötsel gaf dem tillräcklig
bergning inom sig sjelfva, och tycks det ega grund, hvad en
gammal berättelse innehåller, att bönderna från Vestersysslet
och Dahl i slutet af detta tidehvarf med sina varor haft någon
afsättning på Brattforsheden, hvaromkring jerntillverkning nu
hade börjat komma i gång.
Så vida fallråg och svedjande ej voro i bruk, kunde man
ingen synnerlig nytta göra sig af sina stora skogar. Nog är
en uråldrig sägen, att en svärfader merendels gaf sin måg en
skäppa eller tunna säd och så stort stycke land, som han kunde
upptaga till dess utsående ?); men man är oviss, hvad slags
säd här förstås ”).
Sedan herrskaper mer och mer började bo i landet och
flera krigståg skedde derigenom, blef väl folket mer och mer
vana att se främmande; dock lefde de ännu mest inom sig
sjelfva utan allt umgänge och handel med andra, om icke att
i Norge afyttra Osmunsjern, som de hade tillbytt sig på
Brattforsheden. Men sill och salt voro de nu .redan vana att få
handla från Viken eller Bohuslän, så att det icke lär hafva
varit dem angenämt, när Olof den Helige i sin träta med
Skötkonung förbjöd denna handel”); hvarvid de ock förmodligen
lidit svårigheter vid flera krigstillfällen.
Det säges, att de klöfjat på hästryggen både spanmål och
osmunsjern. Således visste de ej några beqväma landsvägar.
1) Vismenius har anfört detta i sitt Eucom. Vermelandice 1637, men
berättelsen är ock ännu qvar hos allmogen. Häri ligger till stor del grunden
till de trätor, som sedan uppkommit om Bohlby rätt och Afgärda hemman.
2) Ännu fins i handlingarne intet spår till rågsäde. När konung Sven
Knutsson i Danmark 1030 underlade sig Norge, palade han allmogen en viss
afgift af malt och en linknippa till hvarje jul (Norsk. Kong. Chrön. p. 315).
Hade de egt råg, så lär han knappt skonat dem utan taxering äfven deraf.
3) Norsk. Kong. Chrön. p. 201.
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
