Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen: Påfviska Tiden - Påfviska Tidehvarfvet efter Digerdöden - II. Om folkets tillstånd och landets beskaffenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EFTER DIGERDÖDEN. 153
kyrkor och bostäder stodo öde och hela fälten till flera mil
fingo tillfälle att öfverväxa med skog ?), så att, ehuru man
sedan bjudit till att föröda skogarne, finner man dock ännu
vidlyftiga fält och parker af träd, som efter denna pest vuxit
upp i åkrar och på röjd mark.
Många slägter voro utgångna och de qvarlefvande hunno
ej med att sköta allt, icke heller kunde deras efterkommande
så snart ökas, att de kommo i besittning af sina slägtingars
egendomar, förrän de voro genom gummal häfd i främmande
händer eller skoglupna.
Dertill ligger till stor del grunden, att i detta tidehvarf
kommo så många gods och gårdar i kyrkors och klosters ego,
att man skäligen nu kan kalla Värmland andligt, äfvensom det
en tid härefter blef adligt. Omne nimium nocet.
Dock uppkommo äfven nu efterhand flera slägter, hvilka
egde stora gods och gårdar i landet, så att, när man dertill
lägger det andliga frälset och vet, att nu var ofta ett hemman,
der 2, 3 och flera i senare tider blifvit tillbygda ”), kan man
icke göra sig stora begrepp om skattebönderna och kronans
gagn af dem, åtminstone utom några gränsländer. Det kunde
synas troligt, att k. Carl VIII i sin räfst äfven här lade flera
gudstjenst såväl af brist på prest, som på ahörare på andra ställen.
Elfdalsfolket skall hafva gått till Orebro att låta döpa sina barn. I Silbodal! blef en
piga och en liten gosse qvar i hemmanen Lysed och Vikabotten, dem en stor
del ännu räknar för stamföräldrar (H. Kyrkoherd. Ortendahl) o. s. v.
1) Sådana ställen har jag funnit i Holmedal ej långt från kyrkan; i
Blomskog viå Forsby gård; i Silbodal mest öfver hela socken; i Gunnarskog
’på Gårdsåshöjden, utom det att 2:ne hemman ännu uti sjelfva skogen bibehållit
sina namn: Amut söder om Treskog och Skramle på en udde söder om kyrkan;
i Sunne och Emtervik ej långt ifrån kyrkorna samt vid Folkeruds och
Hensgårds gårdar, af hvilka den förraslåg länge öde, men skall hafva varit herrgård;
i Glafva på Löfås udde, der ock en herrgård skall hafva varit; i Brunskog
på Tobyns och Slobyns egor samt en skogbeväxt äng under Brunsberg, kallad
Spångedalen; på flera ställen i Gillberga och Stafnäs och mest öfver allt vester
om Klara; i Visnum på Riddargårdens skog. der, såsom namnet ock intygar,
skall hafva varit en ansenlig herrgård, efter hvilken såsom ock efter en
rudedam ännu ruinerna uppvisas. I Väse härad synas ännu tecken efter en
landsväg, som gått öfver Munkhättan vid Prestgården förbi kyrkan vid Vestanå och
vidare till hemmanet Rör, sedan på allmänna vägen till Tingvalla.
2) På Skoga egor i Elfdalen äro flera hemman upptagna. Af Eds och
Tossebergs utmarker i Sunne är större delen af Gräsmarks capell anlagdt;
af Vikars gård i Visnum har blifvit 6 eller 7 hemman, och 5 gårdar i
Vallunda derstädes tycks leda sin upprinnelse från Valls utjordar i forna dagar;
Glumseruds egor i Väse härad skola hafva sträckt sig till Asphyttan i
bergslagen m. m. som vi vidare få anmärka längre fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
