Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen: Påfviska Tiden - Påfviska Tidehvarfvet efter Digerdöden - III. Om religionen och gudstjensten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EFTER DIGERDÖDEN. 163
Kommer främmande in, der korf kokas, spricker han
sönder.
Om någon, som har onda ögon, ser då man slagtar, har
kreaturet ondt för att dö.
Slår man kreatur med vriden vidja, får det tarmlopp.
Vänder man tofflor eller skor med tån inåt sängen, så
kommer maran om natten.
Påskafton skall man göra kors öfver fähuset för
trollkäringar.
När man ligger första gången i ett hus, skall man räkna
bjälkarna, så blir sant, hvad man drömmer.
Om man glömmer något, då man reser bort, är godt
hopp för de hemmavarande, att den resande kommer tillbaks;
men se sig tillbaks är ej godt märke.
När kattor tvätta sig eller skator skratta vid husen, vänta
de främmande. Har en sölaktig matmoder eller vårdslös piga
ej förr sopat golfvet, så bör det då visst ske.
Den som om juldagen kommer först hem från kyrkan,
slutar först sin andtid?).
Om man går tre gånger kring kälsängen, sedan man satt
kålen, blir han fri för mask.
Om qvinfolk klifva öfver skacklorna, skenar hästen eller
blir skämd.
När väfstolen tages ned, skall man kasta ett eldkol
derigenom, så får man snart upp ny väf.
Lägges eld i karet före mäskningen, surnar ej dricken
(konst och arbete göra der intet).
Julafton kastar man styfva råghalmsstrå i taket, så många
dagen. Denna syndiga osed förestälde kyrkoherden Keckstadius omkring 1640
flera gånger sina åhörare, men utan verkan. Andtligen tystnade han dermed,
men lät med flit sitt husfolk om thorsdagsqvällarna göra sådant arbete, som
allmogen hade mesta afsky för, såsom spinna, tälja, tröska o. s. v. Det gjorde
efterhand, att. när de sågo intet ondt komma derefter i prestgården, så trodde
de ock, att det skulle icke skada dem. Annu är brukligt det namnet
thorsdagsbyting, som lär bemärka, att de trodde, det trollen hade makt byta bort
de barn, som föddes på thorsdag.
’ I Gunnarskogs socken skall en gång icke länge sedan hafva händt, att
några skalkar under gudstjensten om juldagen borttogo selstickorna, som satte
bönderna mycket att göra. En berättelse är ock om en bonde i Eds socken,
hvilken vid hemfärden var först af alla, men skackelträdet gick ur för honom,
då han kastade sig på hästen och red i sporrsträck hem, låtande sin hustru
sitta qvar i släden midt på vägen, tills han fick sända efter henne.
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
