Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen: Påfviska Tiden - Påfviska Tidehvarfvet efter Digerdöden - V. Om krig i detta tidehvarf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
174 PÅFVISKA TIDEHVARFVET
det ej hörde hans embete till att börja något krig med rikets
undersåter !").
Då förstod marsken snart, hvarthän det ville bära. Han
samlade af sitt hoffolk så många han i hast kunde få
tillsammans och satte sin general, Arvid Svan, öfver dem, samt lät
utgå befallning till landsorten, att krigsfolk skulle skyndsamt
tåga till Värmland och gifva sig under Svans fana.
Emellertid skref fogden på Örebro slott till marsken, att
värmländingarne voro staden 6 mil nära förmodligen vid Vall
i Visnums socken. Då gjorde han sig strax redo och genom
natt och dag red till Örebro, der han vid ankomsten fick se
begge härarne tåga emot hvarandra, men hade tillika nöjet att
se de mesta sina fiender taga till flykten vid första åsynen af
hans hofmän ”). Allmogen af tre härader följde dock med
Torsten och Svan gick efter, men for med lämpa fram, gaf
goda ord och rådde dem falla till föga, bedja om nåd och
gifva ut hufvudmännen samt betala skatten till marsken, så
skulle intet ondt dem vederfaras. De lofvade så, men sökte
endast utdrägt på tiden, till dess de lockat Svan efter sig 16
eller 17 mil till Skärmnäs i Vermelen.
Ett stycke söder från detta sund nedanför öfverfarten var
ett näs ?), som mest var omgifvet af is; der höggo bönderna
förskansningar omkring sig och trodde sig ganska säkra, men
fältherren kom bittida om morgonen emot dem tågande på
isen. Detta förekom väl bönderna något oförmodadt, men icke
dess mindre ville de behålla ett friskt mod på Jössehäringarnes
vis och ropade med en mun, att de stodo sin egen fara och voro
1) Mitt embete thet ej kräfver,
Nakot örlog med them opstinga,
Ty är bäst att däktinga. (Rimkr.)
?) Tha bönder fingo Hoffmännena se,
Tha skildes ath ok flydde alla the
Utan thry härad ryckte med Torsten in,
Sik värja var tha theras sinn. (Rimkr.)
Dessa härader voro förmodligen Jösse, Gillberga och Nordmarks, hvilka
alla hade sin väg åt Skärmnäs, som vid detta tillfället utan tvifvel fick sitt
namn, emedan Rimkrönikan säger, att bönderna bygde ther skirma.
?) Detta var på en udde i sjön söder om Skärmnäs gård. Gent emot
ligger Skäktholmen, der ruiner synas efter en stenbrygga af kullersten, då sjön
är grund, emellan fasta landet och holmen. På sjöbotten der har man
längesedan funnit gammaldags krigsgevär, men mera vet nu ej allmogen att tala
härom. (Herr kyrkoh. Unger.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
