Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen: Lutherska Tiden - Lutherska Tidehvarfvet före Hert. Carl Filips död - III. Kort beskrifning öfver hertig Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 LUTHERSKA TIDEHVARFVET
fröken, Magdalena Sture, från Hörningsholm, och han bar ej
sina bojor så förgäfves, att ju icke hon gaf honom allt hopp;
men ett slort hinder var i vägen. De voro båda syskonbarn,
och giftermål emellan sådana var i lag förbjudet. Icke ville
presterskapet och ännu mindre frökens moder, Märeta
Leijonhufvud, gifva sitt samtycke till deras äktenskap. Dock!
Hertigen påfann råd att lösa den knuten.
Det angår icke oss att döma, antingen det var väl eller
illa gjordt; men hertigen lånade Stenbocken 100 af sina hofmän
att frälsa sin sköna fånge. Dessa uppstäldes lönligen i skogen
ej långt ifrån gården, under det han sjelf reste fram att liksom
af en händelse göra sin påhelsning. Efter åtskilligt annat tal
hit och dit, blef ändtligen frågan väckt "om icke fröken hade
lust att resa ut och för nöjes skull fresta på det sköna
väglaget?” Hennes egen böjelse kan man lätt föreställa sig och
fru modern, som ej kunde drömma om något försåt fick icke
veta derom, förrän det var försent, och ehuru hon bjöd till
att igenom utskickade ställa saken till rätta, fick hon dock icke
se sin Magdalena för den gången, och när hon sedan träffade
henne måste hon helsa henne för fru Stenbock ?).
Konungen i Frankrike hade sändt till Sverige en
ambassadör vid namn Pinart, som äfven hade creditiv (=
rekommendation) till hertig Carl. Då han skulle resa hem, bjöd hertigen
honom till gäst i Nyköping dagen förr, än Brita Silfversparre
föll i barnsäng. Hertigen bemötte honom väl, och sedan
arbassadören fått visa för prinsessan Elisabeth sin konungs, Carl
den IX, porträtt, blef han med föräringar afskedad, då ock
hertigen lät ledsaga honom till gränsen.
Det är ovisst antingen k. Johan mera af öfvertygelse eller
tillgifvenhet för sin drottning lade sig ut för den påfviska läran
och lät sammansrnida den s. k. röda boken eller liturgien till
rättelse för presterskapet vid gudstjensten. Han hade dock en
sådan fruktan för hert. Carl, att han ej trodde sig om att gå
bröstgänges tillväga, emedan han förutsåg, att den del af
presterskapet, som höll sig till den Augsburgiska bekännelsen skulle
hos honom finna ett säkert ryggstöd.
1) Berättelse M. S. Hertigen lade sig dock först ut hos konungen för
Stenbock och gaf äfven goda ord till grefvinnan, innan man kunde få hennes
samtycke. Dock torde i ett slikt mål nöden icke hafva någon lag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
