Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen: Lutherska Tiden - Lutherska Tidehvarfvet före Hert. Carl Filips död - VII. Om märkliga orter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324 LUTHERSKA TIDEHVARFVET
fejd, som isynnerhet tog sitt säte i Finland. Der hade
-hertigen ganska många medhållare, isynnerhet bland allmogen; men
konungen ditsände en sin general, Flemming, som inqvarterade
sitt rytteri i Österbotten. Dessa blefvo ej bättre emottagna,
än att österbottningarne sammangaddade sig emot dem och
förjagade dem 1596.
I början af 1597 samlade sig en ännu större flock
upproriska finnar ur södra delen af Österbotten, norra delen af
Cajana län och en hop från Carelen. De förra gingo öfver
Tuvastskogen upp till Finland, de senare drogo upp genom
Calajoki socken till Tavastland och socknarne: Vitasari,
Räntalambi, Suarijerfvi och Länokas. Der var folket af Flemmingen
förbjudet att gifva detta ströfvande parti något till uppehälle
eller att lemna dem husrum, hvilket de ock efterkommo och
satte sig hårdt emot sina nykomna gäster. Men dessa åter
grepo till vapen, slogo hjel hvar och en, som satte sig till
motvärn, och gingo så långt, att de skonade hvarken qvinnor eller
barn. Härtill kom ock, att Flemmingens trupper ströfvade vidt
och bredt omkring, så att en del af dessa nämda socknars
innevånare sågo sig på intet ställe säkra, förrän de kommo
öfver till Sverige !?). Der tog hert. Carl dem nådigt emot och
anviste dem till skogarne på flera ställen, der de ännu anträffas
i Dalarne och Norrland m. m. utom det, att de äfven dragit
sig in öfver norska gränsen ”). Men isynnerhet kom en stor
hop till Värmland, der de satte sig ned på skogarne i
Bergslagen, Elfdalen, Fryksdalen, Jösse härad, Nordmarken och
Gillbergs härader, så att de liksom i en halfcirkel omgifva landet.
Vi få framdeles anteckna dem i de socknar, der de hafva sitt
stamhåll. Här torde roa, att jag anför de slägtnamn ?), som
hit inkommit, här stannat och sig vidare ökat:
1) Inrikes tidn. N:o 22, 50, 94, 1767.
?) Dessa lefva alltid i vänskap och slägtskap med våra finnar och tala
ren finska, så att man får svårt att igenleta Sturlesson, Jornandis och Adami
finnar, skidfinnar och finveder i våra bygder.
> När jag frågade en finne i Gunnarskog, hvarför han skall heta
Kruggen, frågade han tillbaks: hvarför heter du Fernow? och då jag frågade,
hvad K»ruggen betyder, svarade han med ett slags löje: hvad betyder Fernow?
Ser du, vi skola ett namn ha; det kan ingen mer förbjuda oss finnar att
ha tillnamn. än di svenska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
