Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen: Lutherska Tiden - Lutherska Tidehvarfvet från 1622 till närvarande tid - III. Om folkets tillstånd och lefnadssätt samt landets beskaffenhet m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL NÄRVARANDE TID. 313
Utom de uppräknade sädessorter har nu potatis börjat
temligen komma i bruk !). Zin sås nästan öfver hela
bondbygden, och det är troligt, att det i gränshäraderna skulle
merendels vara tillräckligt till husbehof, om ej en urgammal vana
gjorde nödvändigt att dela det med sig åt så många, ja ofta
okända och främmande. Hampa är isynnerhet finnarnes afvel
och växer hos dem både god och mycken. Tobak?) skötes
något omkring Carlstad, och at en eller annan bonde till egen
förnödenhet. Om ej general Washington gifver snart godt köp,
torde de nödgas att lägga sig mera på den växten.
Jordmånen är i Värmland som allestädes af åtskilliga slag
och efter dess olikhet lönar sig ock utsädet olika, äfvensom
efter olika skötsel ?). Såningstiden infaller olika efter
väderleken och orternas läge. Sällan händer, att man får börja i
April; men helst i halfliden Maj, då gerna är slut öfverallt till
3, 4 Juni. Bergningen infaller merendels vid början af Augusti,
äfvenså rågsådden; men båda kunna vara länge vissa år,
särdeles längre i norr och i skogsbygden.
Hemmansklyfningen har både sina förmåner och sina
svå
!) Dessa gifva våra landtmän det bästa hopp att slippa så svåra tider,
som förr tryckt landet. Jag vet ingen, som än drifvit dem högre än herr
major Uggla på Segmon, herr prosten Gröndahl i Nyed, brukspatron
Lundgren vid Kihlsbyn och direktör Joh. Eb. Geijer på Lindfors, hvarest man fått
skörda 40, 50 tunnor på året. När nu en kappe af dessa kan gifva af sig en
tunna och mera, och om de allmänt komma i smak och bruk hos gemene man,
torde de med tiden drifva ut både hunger och hafra ur Värmland.
2?) Om Tobaksplantering, linsäde och humlegårdars uppdrifvande skref
k. commerce-collegium på kungl. befallning enligt rikets ständers tillstyrkan, till
landsh. Ribbing den 18 Jan. 1728, och han åter den 15 April till
ståndspersoner och allmoge i länet: »Hvem som kunde få tillstånd att bruka svedjefall,
borde endast nyttja dem till lin och hampa. Tobaksplanteringen borde drifvas
antingen enskildt eller flera gifva sig tillsammans i sällskaper». Då varande
consul, sedermera commerceråd m. m. Ahlströmer hade lofvat låta i den
konsten undervisa utskickade i Alingsås, hvarutom ett exemplar till underrättelse
utdelades till hvarje kyrka. »Till huwmlegårdar borde man skaffa sig goda
rötter eller så frö af Brunsvigs humla.> Detta gjorde väl nägon verkan, men
jag vet icke, om det gjort tillfyllest.
8) I allmänhet, innan vi hinna till hvar socken särskildt, kan sägas, att
omkring Venern och hela trakten å båda sidor om Klara elf är sanden mest
rådande, men i Fryksdalen, Jössehärad, Gillberga, Nordmarks och vestra delen af
Kihls är på många ställen så skarp lera, att nöd och konst hafva påfunnit
blanda den med grof sand. I Filipstads bergslag och på finnskogarne är grof
röd mosand. OÖfverallt finnas så många slags örter och växter, att jag tror
mig icke fela, om jag säger, att en botanicus här skulle finna "/s af allt, som
står i Flora Svecia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
