Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen: Lutherska Tiden - Lutherska Tidehvarfvet från 1622 till närvarande tid - III. Om folkets tillstånd och lefnadssätt samt landets beskaffenhet m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37/6 LUTHERSKA TIDEHVARFVET
slag, hvilket en del påstår ej kan hjelpas i deras jordmån, som
dock på många ställen är alldeles lik Smålands”).
Andra hålla förmodligen troligare före, att kalfvarne få
för liten mjölk, då de äro späda och stängas om sommaren i
en öppen hage, der de, utsatta för regn och solsken, flugor
och bromsar, icke kunna äta, och, när de sedan blifvit mera
växta, blir hafrehalm deras mesta föda, hvilken säges
ansenligt torka dem.
Att smått boskapsslag ej kommer af klimatet, synes nog
exempel på i städerna ”) och på många herr- och prestgårdar,
der man finner kor och oxar lika så stora som i allmänhet
på något annat ställe i riket.
Fårafveln har såvida blifvit förbättrad, att många af
allmogen nu hafva blandning af spanska och tyska, fast i
gränshäraderna de gerna behålla sitt gamla slag, eftersom de äro
svarta, hvilket passar sig bäst med folkets nationella klädedrägt.
Getter voro en tid förbjudna, åtminstone i bergslagerna,
för skogens conservation 3) (= bevarande), men vid 1741 års
riksdag blefvo de åter tillåtna, och äro både nyttiga och
skadliga djur.
Xx >K
4. Kolning var i början af detta tidehvarf knappt kändt
utom bergslagen. Der brukade folket sina s. k. gyltor ”), intill
dess wallonerna lärde dem resa milor. När bruk började
anläggas längre från bergslagen här och der i landet, hördes och
fördes oändliga klagomål öfver allmogens ogenhet att kola och
1) Äfvensom med spanmål behöfver Värmland äfven köpa slagtoxar från
andra orter. De första Smålandsoxar, som någonsin kommit till vår ort, skola
hafva varit 100 stycken, dem brukspatron och rädman v. Nackrey förskref från
direktör Ehrenpreus, sedan armeen 1717, 18 gjort allt soprent vid gränsen
och på Dahl, ifrån hvilka båda ställen bergslagen alltid fått 1000-tals oxar,
dock icke nu som förr, sedan flera bruk blifvit anlagda i den nejden.
”) När sal. prosten Risell 1743 kom till Filipstad, förde han med sig
ett skönt boskapsslag, hvilket nu är utspridt omkring bergslagen och än vidare.
3?) EK. M. resol. för Nyeds socken den 7 October 1735.
1) Gyltor voro sådana slags milor, som skola brukas än i Dalarne, då
man lägger stockarne i rad öfver hvarandra såsom i en vedkast. Många påstå
än, att detta kolningssätt är bättre och säkrare för eldsvådor, än det nu
allmänt brukliga. Sävida berättelsen eger grund, var det ock till före digerdöden,
tv den pigan, som efter förödelsen blef qvar vid Nordmarkshytta, skall tillika
med 2 drängar lagt ihop en gylta, när presten red fram till hyttan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
